Får man säga vad som helst?
Tilde dansar funky kidz på tisdagar. Under tiden hon dansar så får jag vänta utanför eller träna i gymmet. Men eftersom att Robban jobbar, så har jag Eddie med mig. Så alltså blir min väntan utanför salen. De är ju några barn som dansar, därav några föräldrar som väntar utanför salen. Och när man väntar där utanför så sitter man ju såklart och småpratar lite.
Idag höll jag på att tappa hakan när jag satt och lyssnade på en av föräldrarna. Hen klagade på hur fet hen hade blivit. Och berättade hur smal och snygg hen hade varit innan hen fick sina barn. Nu var hen fet och gick inte ner i vikt, trots aktivt jobb. Vi andra satt och småskrattade lite. Det var ju lite småkul när hen satt och pratade till en början. Hen berättade också att hen hade testat alla dieter och metoder som fanns, utan att gå ner. Nuförtiden körde hen kaffe- och -vinmetoden. Hälsosamt. Väldigt hälsosamt. Men sedan eskalerade samtalet. Hen berättade hur hen hade skällt ut förskolepersonalen som hade missbedömt temperaturen ute så att hens barn hade blivit svettigt. Och som hen så fint uttryckte det, när hen ändå var igång så vräkte hen ur sig en massa skit. Som till exempel att det bara är "mindre begåvade" människor som väljer att jobba på förskolan. För de människorna hade gått barn och fritid på gymnasiet och alla vet väl vilka som väljer det programmet. What? Jag blev alldeles paff av allt hen sa. Jag visste inte vad jag skulle säga. Satt nog med hakan ner till knäna.
Och sen sa hen att Funky Kidz bara var en "rastplats" för att rasta barnet så att hen skulle göra av med energi. Alla får ju såklart göra precis som de vill. Vi har valt att låta Tilde dansa för att det är något hon tycker är kul att göra. Det är hennes aktivitet. Hennes egentid. Men att använda det som "rastning" för att trötta ut barnet, njaa... så ser inte jag på saken. Och det är verkligen inte därför vi låter henne dansa.
Aktiv har, som jag skrev i början, kommit med en smart sak. När barnen tränar, så har föräldern chans att träna under tiden. Det ingår i priset. Superbra grej! Om man kan. När jag berättade detta för hen och resten av föräldrarna kom nästa kråka ur hens mun. Hen var ju inte den enda som var fet. Det satt ju ett gäng feta mammor där som skulle behöva träna. Alltså va? Vem säger såna saker? Och till människor som man inte ens känner? Och det var inte så att denna lilla kråka var ett skämt heller. Nä, hen menade detta. På fullaste allvar. Sedan säger hen att det var inte så många "vältränade" människor när hen tittade in i gymmet....bara feta människor. Men alltså kom igen!? Får man verkligen säga vad som helst? Okej att man kan tycka saker, men man behöver väl inte säga precis vad man tycker och tänker?
Sen malde hen på om en massa annat...
Jag tycker inte att detta var okej. Och fortsätter detta samtalet nästa gång, så kommer jag nog inte att kunna vara tyst. Idag blev jag så chockad så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.... Det blev liksom obekvämt att ens sitta där.
