- Familjen Larsson & livet -

Hon är så rolig. Inte bara för att hon är min dotter. Jag tycker verkligen att hon är rolig. Vissa saker som kommer ur hennes mun, får mig att tappa hakan. Vi får skratta mycket tillsammans.

Skjorta - HM

T-shirt - HM

Byxor - Name it

Eddie är förkyld och snoret bara rinner. Han hostar och kraxar, men är pigg & glad. Kvällarna/nätterna har varit lite halvjobbiga dock. Men på dagarna tjoar och tjuter han. Och extra mycket när syrran härjar med honom. 

Och apropå syrran. Hennes humör och den underbara trotsen har inte varit nådig i helgen. Utbrotten hon har haft har verkligen inte varit någon lek. Jag har känt mig som en hemsk mamma. Har blivit arg och frustrerad. Hon har skrikit, gråtit och slagit i saker. Och när jag säger skriker, så skriker hon så att det skär i öronen. Igår började jag gråta för att jag var så trött och slut. Fy alltså. Kände att titeln som "årets mamma" inte skulle delas ut till mig iaf. 

Idag är en ny dag. Nu tar vi nya tag!

Detta är alltså Tildes konstverk. På väggen. Med en bläckpenna. Jippie. Och vi bor i en hyresrätt. Konstverket är resultatet av när hon fick en "time out" och blev inskickad på sitt rum för att lugna ner sig. Då protesterade hon genom att måla på väggen. Tröttsamt är bara förnamnet. När jag frågade henne varför hon hade ritat på väggen, så fick jag till svar... "...därför att jag ville!"

 

Ja, vad säger man?

 

 

 

 

Har upptäckt ett väldigt ljust hårstrå. Vägrar, eller har svårt, att säga grått hårstrå. Är det nu det går utför? 

Jag tror att en av mina små minimänniskor kan ha en bidragande orsak till detta hårstrå. Trotsen och dom fantastiska utbrotten gör nog en lite gråhårig. Känns som det i allafall...

Idag t.ex...

Vi hade haft en liten dispyt om damens konstanta tjatande hela förmiddagen. Hon ville ha glass. För hennes pappa hade minsann köpt glass. Och hon var sjuk, så då får man ju äta glass. Ja jo, visserligen får man göra det hos oss. Men kan man äta glass, så kan man äta andra saker. Hon tjatade lite till. Skrek lite till och sen blev det ett utbrott. Det lugnade sig (tack gode Gud) väldigt snabbt...

Nästa scenario..

Tog hem en ny app åt henne på paddan för någon dag sedan.  Hon visste inte hur man gjorde och jag hade inte heller hunnit sätta mig in i det själv. Tog paddan för att kolla hur man gjorde, så att jag sedan kunde visa henne. Och då kom utbrott nummer två. Hon ville ha den, hon skulle spela, det var hennes (tror hon ja) padda och jag fick inte spela. Då kontrade jag med att vi skulle ta en paus. Och utbrottet eskalerade i en skrikfest. Hallelujah! Gjorde iordning en smörgås och avslagen cola till henne. Hon har haft magsjuka...så det är ingen frukost vi äter i vanliga fall. Sa till henne att efter hon har ätit frukost, så kan hon spela på paddan. Gick och satte mig för att mata Eddie. Hann bara sätta mig till rätta, så kommer det en jätteglad dam och säger "Mamma, jag har ätit upp min smörgås"... Really? Så nu tyckte hon att hon kunde få paddan. Var jättenöjd och glad. Frågar om hon verkligen hade ätit mackan, eftersom att jag hörde "någon" smälla i skåparna strax innan ?! Jo'rå, hon hade ätit upp. Frågade henne om jag skulle hitta en smörgås i soporna om jag kollade där... Då kom tårarna och hon insåg att jag hade kommit på henne. Hon är inte dum hon. Tur att jag än så länge är smartare än henne.

Denna lilla unge alltså. Hon gör mig gråhårig. Men som jag älskar henne! ❤️

Klockan ringde 06 idag. Fy sjuttsingen! Alldeles för tidigt för min del. Men luciafirande på förskolan stod på schemat, så det var bara att pallra sig upp. Väckte en förväntansfull 3-åring, som flög upp ur sängen.

07.15 var vi på plats. 07.30 drog det igång. De var såå söta och duktiga. Man blir så glad & stolt. Vi fick inte fota, så tyvärr kan jag inte bjuda på bilder på luciatåget... Dock en på min lilla tärna:

Älskade unge!

 

Jag förundras varje dag hur fantastisk denna lilla tjej är. Hennes kommentarer och utlägg om diverse saker är så roliga. Man får sig ett gott skratt några gånger om dagen. Hon är så lillgammal. Sen kommer det dagar då jag känner hur dom gråa hårstråna kommer smygandes. Hon må vara söt, men herregud vilket humör hon har vissa dagar. Och otålig är hon. Allt ska ske på en sekund!

 

 

I fredags när jag stod i duschen och sjöng för Eddie ( för att roa honom), så kommer hon in och säger:

Jag sjöng ju inte högt och säkerligen inte vackert, men Eddie var nöjd och glad. Men det var inte fröken T. Jag bytte låt och fortsatte sjunga för Eddie. Då kommer hon in igen:

Ja, det var ju bara att stänga igen matintaget och vara tyst. Och bita sig i läppen för att inte börja skratta.

 

Något som jag tycker är så fantastiskt med henne är glädjen hon visar när hon får något. Det behöver inte vara något stort eller mycket, men hon blir verkligen så himla glad. Och hon visar det med hela kroppen.

 

Älskade unge, jag älskar dig till månen och tillbaka. Flera gånger om.

 

 

Igår när klockan ringde på morgonen kändes T varm. Varmare än normalt. Plus att hon var snorig. Så jag tyckte att det var lika bra att hon fick stanna hemma. 

Hon sov till 09.30 och det hör inte till vanligheterna. Så jag tog rätt beslut. Under dagen såg man hur hängig hon var. Aptiten var lika med noll. Humöret ska vi ju inte ens tala om. 

Så, då var helgens kalasande över. Vi har numera en 3-åring i hemmet. Har sagt det så många ggr tidigare, men vart tar tiden vägen? 

Hon har blivit ordentligt firad av nära & kära. Fått en massa fina presenter. Man blir alldeles varm i hjärtat av alla fina människor som finns i hennes närhet. 

Jag hade lovat henne en Hello Kitty-tårta, men alla tänkbara människor som gör tårtor var upptagna eller fullbokade. Fick lite lätt panik. Började googla ( thank god for Google) och hittade en massa sidor med hur man kunde göra figurer. Köpte sockerpasta och tog saken i egna händer. Ett löfte är ett löfte. Det var faktiskt rätt kul att pyssla. Och till slut blev det en Hello Kitty och även Fåret Shaun. Jag blev ju som ett barn. Men jag fick en nöjd tjej här hemma & det var huvudsaken! Hon fick dock klara sig utan påskäggen i olika färger, men det gick lika bra. För att vara första gången, så får jag vara nöjd.

Tack, alla fina som kom & firade Tilde! Ni är underbara!

Idag var det äntligen dags för Tildes första pass på Funky Kidz. Hon var laddad till max. Berättat för alla sina fröknar på förskolan och sen alla som vi har mött när vi gick från parkeringen. Du, jag ska på Funky Kidz"

Nu står damen i duschen och sjunger i en väldigt hög tonart. Denna lilla dam, alltså!

Nu när lillebror är här, så tyckte vi att det var extra viktigt att Tilde ska få lite "egentid" med oss. Tilde älskar musik och dans, så valet av en aktivitet var väldigt enkelt. Vi har anmält henne till Funky Kidz. Ska bli jättekul och se vad hon tycker om det. Jag tror att hon kommer att älska det. Önskar att det fanns nåt sånt när man själv var liten. Det är så kul att dansa!

Hon fyller ju år snart oxå, så jag har beställt lite "träningskläder" åt henne:

Från H&M 

Imorrn är det dags för dagis igen för Tilde. Storbarnsavdelningen. Vad hände? När blev hon så stor? 

Hon saknar sina vänner & det ska bli skönt med rutiner igen. Vi behöver det, efter att ha varit lediga sen midsommar.

Sommaren blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig pga en tung graviditet. Men jag tror att hon har haft det rätt bra ändå. Hon har världens bästa farmor,farfar och faster som har tagit med henne på olika aktiviteter. Det har varit så himla uppskattat! 

Damen sover gott sen en timme tillbaka. Tog inte många minuter att natta henne ikväll. 

Sen i torsdags har vi haft en krasslig dam här hemma. Misstänkt öroninflammation, feber och allmänt låg. Igår sprack trumhinnan och det kom var från örat. Har inte sett Tilde så ledsen någonsin. Hon grät, skrek och var otröstlig. Det gjorde ont i mammahjärtat. Testade med allt möjligt. Ringde 1177 och rådfrågade dom. Var nära att det blev ett besök på jouren, men sen avtog det onda. Trodde vi i alla fall. Men ack så fel vi hade. Natten var hemsk! Ingen av oss har fått sova inatt (heller). Hon har haft sååå himla ont!  Och då har vi redan legat minus på sömnkontot sen i torsdags...

 

Vi har varit två trötta föräldrar idag. Blev ett besök på jouren och där konstaterades det att det var öroninflammation. Fick antibiotika. 

 

Kanon, tänkte vi.

 

Bara ett litet problem. Storstaden Eslövs alla apotek är stängda på söndagar. Snark! Så vi fick välja mellan att åka till Lund eller Kävlinge. Var ju bara att hoppa in i bilen. Men vi fick medicinen till damen i alla fall. Så, slutet gott allting gott.

 

När vi kom hem slocknade vi alla tre i sängen.

Helt slutkörda....

 

 

 

Tilde är inte så stor i maten. Varje dag är en kamp. En kamp som oftast slutar med att hon knappt äter något ( i våra ögon sett) eller bara någon tugga. Men jag antar att hon äter när hon är hungrig, för hon är ju inte undernärd eller nåt sånt.  Igår gjorde jag hemmagjorda biffar, potatis och gräddsås till middag. Vanlig husmanskost brukar ju gå hem hos barn. Och det gjorde det! Hon åt upp rubb och stubb.

 

Vi är väldigt noga med att berätta hur glada vi blir när hon äter upp sin mat och att man måste äta för att bli stor & stark. Detta verkar denna lilla tös ha "snappat upp". Vi brukar också köra "Också tar vi en tugga för..." och det är något Tilde tycker är kul. Av någon konstig anledning funkar det i de allra flesta fallen.

Igår vid middagsbordet så körde vi den "leken". Minns inte om det var jag eller Robban som hade tagit en tugga, men när vi hade gjort det så säger Tilde (med världens största leende på läpparna):

 

- " Åååååååh, vad duktig! Nuuuu blev Tilde glaaaaad " och sen ville hon ge en puss & kram. Som ni kan se på bilden, så fick Robban ta emot den matiga pussen.

 

Jag fattar inte vart hon får allt ifrån. Hennes kommentarer kan nog få vem som helst att dra på smilbanden. Man får sig ett gott skratt varje dag. Älskade lilla unge!

 

 

 

 

 

Igår när Tilde kom hem från dagis, klagade hon på att hon hade ont i ena örat. Hon var hes också. Sedan fick hon ont i benet. Och till slut var det hela kroppen. Mot kvällen blev hon jätteledsen och hon sa att det gjorde ont i örat. Hon grät i 2 timmar. Misstänkte att det kunde vara en öroninflammation på gång. Tog tempen, men den visade ingen feber. Bara en förhöjd kroppstemperatur. Gav henne flytande Alvedon mot smärtan. Efter många om och men kom hon till ro. Natten var sisådär. Hon sov oroligt, men klagade inte på örat.

 

Imorse var hon sitt vanliga jag men med en riktig whiskeyröst. På dagis hade hon varit som vanligt.

 

Jag hoppas att hon inte åker på något igen. Då är psykbrytet nära. Är måttligt less på alla sjukdomar!