- Familjen Larsson & livet -

Tio år sedan ♥

Publicerad 2013-10-31 13:14:49 i Allmänt

 
Man ska vara glad och tacksam över det man har. För man vet aldrig vad som kan hända. Idag är det 10 år sedan mamma lämnade oss. Hur är det ens möjligt att 10 år redan kan ha gått? Det skrämmer mig hur fort tiden går. Ibland önskar man att man kunde vrida tillbaka tiden. Jag saknar henne så otroligt mycket. Att just hon skulle drabbas av den värsta tänkbara sjukdomen, det är så sjukt orättvist. Jag önskar inte ens min värsta fiende att drabbas utav cancer. Att se sin mamma "ätas" upp av denna vidriga sjukdom var hemskt. Att se folk i min närhet drabbas och kämpa mot denna sjukdom, gör mig både arg och ledsen. Jag hoppas att de hittar ett botemedel snarast. Helst igår. Och allra helst för 10 år sedan.
 
Men en sak är då säker, mamma är otroligt saknad. Av alla.  Men jag vet att hon är med oss på andra sätt ♥
 
 

Fina vänner

Publicerad 2013-10-29 16:03:00 i Allmänt

 
 
 
I morse satt jag och stirrade på dataskärmen. Försökte få nån slags motivation till denna tråkiga kurs. Eller kursen är väl inte tråkig, men uppgifterna är det. Sunt förnuft som ska skrivas ner i ord. Jag har noll motivation! Mitt i allt stirrande så plingade det på dörren. När jag öppnade, stod där en glad gubbe och frågade om jag var Sandra Larsson. Javisst sa jag och fick ta emot ett blombud. Hann tänka tusen tankar. Vem har skickat blommor till mig? Firar jag nåt? Har det hänt nåt? Har jag missat nåt? Jag slet upp pappret och fick se denna fina bukett blommor med tillhörande fina kort. Jag brast ut i gråt. Jag blev så glad!
 
Det har varit en tuff period på sista tiden och jag har känt mig väldigt låg och ledsen. Det har varit väldigt mycket, på en och samma gång. Jag har liksom känt för att bara ge upp, boka en enkel biljett upp till norr och göra det så "enkelt som möjligt" för mig. Smita från verkligheten. Men är det vad jag vill? Svar nej. Mitt liv är här nere. Det är här jag mår bra. Sen att jag har fått gå igenom en massa motgångar på sistone, det ska inte få stoppa mig. Klarar jag detta, så klarar jag ta mig fan allt. Och lite till. Men ibland tryter ens självförtroende. Man börjar tvivla på sig själv.
 
Varför jag fick dessa fantastiskt fina blommor var just för att muntra upp mig efter min jobbiga period. Och det värmde i hjärtat. Helt otroligt mycket. Inte nog med att jag fick blommorna och det fina lilla kortet, så fick jag även ett helt underbart sms... Vilket fick mig att börja gråta igen.
 
" Jag vet att du haft det lite jobbigt på sistone och vi är dåliga på att höra av oss ibland,
men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig.
Du är en helt fantastisk mamma, fru och vän,
för du ger verkligen hela dig och allt till dom du älskar.
Och du om nån förtjänar att få lite tillbaka.
Du kommer fixa din utbildning, jobb och att få vardagen att gå ihop,
om än det kanske inte känns så just nu.
Du är så stark, smart, full av envishet och vilja
så du måste tro på dig själv.
Ibland är vi människor dåliga på att påminna varandra om allting som är bra med dom vi älskar.
Jag älskar dig och vill bara påminna dig om hur duktig du är och framför allt att jag tror på dig som aldrig förr.
Ha en bra dag min vackra vän! ♥
Kärlek. "
 
Jag är kanske inte rikast när det gäller pengar, men att ha vänner som Nathalie gör att jag känner mig rikast i världen på kärlek. Hon är en helt fantastisk människa. Jag är såå tacksam för att hon finns i mitt liv och för allt hon gör! ♥
 
 
 
 
 
 

All of me, loves all of you

Publicerad 2013-10-29 10:39:00 i Allmänt

 
 
♥ 130727 ♥
 
 
I slutet av november firar jag och min man 3 år tillsammans. Det har varit 3 otroligt händelserika år. Det har gått snabbt, men om det känns såå rätt, varför vänta? Jag vet att han är min stora kärlek. Jag vet att det är han jag vill leva med. Han är pappa till mitt barn. Han är min klippa. Min trygghet. Min bästa vän och stora kärlek. Han stöttar mig i allt jag vill göra. Han finns där för mig när det kommer jobbiga stunder. Han finns där, no matter what. Han är fantastisk. Jag känner mig lyckligt lottad. Man vågar nästan inte säga hur bra man har det, för i dagens samhälle är det alltid någon som ska komma med någon kommentar. Och då inte med några snälla ord. Men vet ni, det skiter jag i. Jag är lycklig tillsammans med min man och min lilla familj. Man ska vara tacksam för det man har. Inte vad alla andra har.
 
 
Fotograf: Malin Karlsson på mkfocus.se
 
 
 
 
 

Så känslosamt.

Publicerad 2013-10-29 09:57:00 i Allmänt

 
Igår var det "Tillsammans mot cancer" på tv. Jag tänkte för mig själv " i år ska jag kolla på galan". Jag kände mig redo. Men jag klarade bara av 10 minuter, sen fick jag ont i magen och blev jätteledsen. Det rörde upp så mycket känslor inombords, så jag valde att byta kanal och inte se klart. Jag fixade det inte i år heller. Det är så känslosamt och det blir verkligen superjobbigt. De gör det för en bra sak, vilket jag tycker är fantastiskt. Men jag kan inte se programmet och har inte kunnat göra det de senaste 10 åren. Det är en hemsk sjukdom, som man inte ens önskar sin värsta fiende. Jag hoppas att de hittar något botemedel snart. Helst igår. Helst för 10 år sedan.
 
 
 
 
 
Fuck cancer!
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Fru Larsson

Sandra heter jag och bor tydligen i Sveriges "tråkigaste stad" Eslöv. Jag gifte mig med mannen i mitt liv 27 juli 2013. Tillsammans har vi våran dotter Tilde född 2011 och lillebror Eddie född 2014. Skriver om oss och våran vardag. Varmt välkomna att följa oss & vår vardag!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela