- Familjen Larsson & livet -

Ikea-besöket resulterade bl.a i ramar till barnens födelsetavlor. Äntligen. Och äntligen är dom uppe på väggen. Så jädrans nöjd. Dom är såå fina!

Idag gör vi lite nytta här hemma. Städar, fixar och plockar. Vad morgondagen har att erbjuda, det återstår att se. Kanske ett besök på Emporia. Man vet aldrig med mig.

EN hel dag hann gå på förskolan, innan nästa lapp satt på dörren. Magsjuka. Igen. Trodde att den skulle ha lugnat ner sig efter sportlovet. Att det värsta liksom skulle vara över. Men icket. 

Om jag har möjlighet att undvika att drabbas av eländet, så gör jag det. Därför får T stanna hemma imorrn. Vi vill inte bli sjuka. Blä. Mår illa bara jag hör order "magsjuka". Finns det något värre? Fy!

Skjorta - HM

T-shirt - HM

Byxor - Name it

Eddie är förkyld och snoret bara rinner. Han hostar och kraxar, men är pigg & glad. Kvällarna/nätterna har varit lite halvjobbiga dock. Men på dagarna tjoar och tjuter han. Och extra mycket när syrran härjar med honom. 

Och apropå syrran. Hennes humör och den underbara trotsen har inte varit nådig i helgen. Utbrotten hon har haft har verkligen inte varit någon lek. Jag har känt mig som en hemsk mamma. Har blivit arg och frustrerad. Hon har skrikit, gråtit och slagit i saker. Och när jag säger skriker, så skriker hon så att det skär i öronen. Igår började jag gråta för att jag var så trött och slut. Fy alltså. Kände att titeln som "årets mamma" inte skulle delas ut till mig iaf. 

Idag är en ny dag. Nu tar vi nya tag!

Förra veckan fick jag kommentaren av min 3-åring som var ett wake-up-call för den här mamman...

" Mamma, varför har du så stor mage?"

Ja, vad svarar man på det? Hade lust att säga "käften unge", men så får man inte säga. Sa istället att hon och hennes bror har ju bott där inne...så det är därför magen är stor.

" Jag vill oxå ha en stor mage..."

Nä, lilla vän... Det vill du inte!

Jag och min man har bestämt oss för att köra ett sockerfritt februari. Känns skönt att han vill haka på mina tokiga idéer som jag får i tid och otid. Någon annan som vill haka på oss? 

Jag har varit så trött dom senaste veckorn. Har sovit dåligt och lite, vilket har resulterat i att jag mer eller mindre har varit ett lik. Ett lik som inte har orkat göra så mkt. Igår vid middagen var jag så trött att jag mådde illa. Envisades först med att jag minsann inte skulle lägga mig tidigt. Åh nä. Tjurskallig är bara förnamnet.

Men sen kände jag att det bara var dumt att sitta uppe "bara för att"...

När barnen la sig, så gjorde jag dom sällskap. Jag och Eddie la oss i våran säng vid 19.30. Och det tog inte många minuter innan vi båda somnade. Som två stockar. Vaknade till när Robban kom & la sig. Men somnade om lika snabbt. Med kläderna på. Trött var nog bara förnamnet...

01.15 vaknade jag till och tog av mig kläderna & stupade i säng igen. Sen har jag sovit. 06.30 vaknade jag av en liten herre som var hungrig. Och för första gången på väldigt länge, så var det inte jobbigt att stiga upp. Vi låg och snickesnackade en stund innan han somnade om igen. En halvtimme senare vaknade T och ville inte sova mera.

Vi steg upp, gjorde frukost och bäddade ner oss i soffan. Tände ljus och myste. En riktig mysfrukost med min lilla tjej.

Igår fyllde en av mina bästa vänner 30 år. Det vankades fest i Malmö. Vi åt och drack gott, lekte lekar, skrattade & hade en riktigt trevlig kväll. Gick ut och skakade våra rumpor till 04 på morgonen, för att sedan avsluta med lite mat på MAX. Obligatoriskt för mig.

Nu har det varit mkt fest för den här mamman, så jag ser framemot lugna helger igen. Jag har absolut inte dåligt samvete för att jag har varit ute med mina kompisar. Tvärtom. Vi har bara haft barnvakt en av gångerna, för att få en utekväll tillsammans. Sen har barnen varit hemma med sin pappa dom två andra gångerna. Och han är ju precis lika bra som jag är. Nog om det. 

Helgen avslutades sedan med att en annan bästa vän och hennes sambo fick sin efterlängtade tös. På självaste bf-dagen. Och snabbt gick det. Jag blev så glad så att jag nästan började gråta. Hon är så himla söt och alldeles, alldeles perfekt. Jag har dessutom blivit tillfrågad att bli gudmor/fadder till denna lilla prinsessa. Jag ska göra allt jag kan för att bli den bästa gudmor ever till lilla Zoi.  

Vilken helg alltså! Wow!

Ligger i sängen nu och lyssnar på andetagen från mina tre älsklingar. Kan inte riktigt somna. Kan ju bero på att jag har sovit till 12 idag. (Tonårsfasoner...)

Inatt är sista natten i Luleå för denna gången. Vi åker hem till Skåne imorgon på eftermiddagen. Tiden har gått så sjukt snabbt. 11 dagar svischade förbi i en hiskelig fart. 

Det har varit intensiva dagar. Att bo 4 vuxna och 4 barn i en 2:a är väl inget jag skulle rekommendera. Uff. Men det har ändå gått bra. Man har njutit lite extra när barnen har somnat på kvällarna. Njutit av tystnaden och lugnet. Ljudnivån på 4 barn är ju inte låg, om man säger så. Men det är ändå härligt. Kusinerna har lekt bra tillsammans. Kul att se! 

Jag bad om snö. Och snö fick jag. Kylan hade jag väl kunnat klara mig utan. Men den hör ju till. Antar jag. När det är -22 grader, så är det inte så jättekul att vara ute. Då får man aktivera sig inomhus och det är inte alltid så lätt när man är många personer på liten yta.

Hann tyvärr inte med att träffa alla jag ville träffa. Vi (jag & Eddie) drog på oss rejäla förkylningar. Större delen av tiden har vi bara varit hemma & vilat. Så typiskt när man väl är uppe. Så vi får väl ta oss en tripp upp till norr i vår kanske. Om ekonomin tillåter. Annars är ju folk faktiskt välkomna ner till oss oxå.

Men det har varit mysigt med en jul i norr. Med snö och lite kyla (som blev mycket kyla) istället för regn och plusgrader.

Nu ska jag stänga igen dom blåa och försöka sova.

Natti natti! ❤️

I Luleå har dom varje år en julkalender i Stadsparken. I år var det tydligen 20-års jubileum. Idag var vi och Nathalie med familj och såg den. Det var kallt och trångt, men oxå väldigt mysigt. Och teatern var faktiskt riktigt bra. Kul grej för stora & små. Tummen upp på den!

Frusna och hungriga, så knallade vi till MAX och lyxade till det med lite gotta. 

Gick en runda på stan och köpte sista klappen. Trodde att det skulle vara mer folk, men dom kanske är bättre än mig på att planera. Skitsamma. Stadsturen gick smärtfritt iallafall.

I torsdags, 23.55, landade vi i Luleå. När vi steg ut från Kallax flygplats, så möttes vi av snö. Underbart! Tilde hoppade och studsade av lycka.

Flygresan gick hur bra som helst. Eddie sov sig igenom båda flygturerna. Tilde skötte sig oxå fint. Men vi var väldigt trötta mot slutet. Skulle väl inte rekommendera att åka så sent på kvällen när man har barn. Men men...

När vi vaknade igår hade det kommit en del snö. Och det fortsatte att snöa under dagen. Vi kände oss mer eller mindre bakfulla efter flygresan, men tog oss ut. Tilde var överlycklig! 

Eddie fick inviga sittdelen och lyckan var total för honom! Somnade gott & sov ute 1,5 timme. Frisk luft is the shit!

Har kommit över 1 dm snö sen vi kom. Love it! Nu vill jag åka pulka. Man blir aldrig för gammal för sånt.

Yes, precis som rubriken lyder så har jag precis ställt lilleman i kö till dagis/förskola. Vi valde att söka till samma förskola som Tilde går på. Dels för att det är nära och sen för att det har funkat bra med personalen där också. Känns bra. Som det ser ut nu, om allt går som det ska, kommer han att börja på dagis i januari 2016. Han kommer då att vara 1,5 år och det tycker jag är en bra ålder.

 

 

Sedan har jag tagit ett beslut angående mina studier. Jag kommer att vara mammaledig nu till Eddie börjar på förskolan. Jag fixar inte att plugga själv(distans) med en liten bebis hemma. Jag trodde att jag skulle göra det, men det går inte. Sen är det inte bara Eddie som behöver tid & kärlek. Tilde behöver också få tid och uppmärksamhet. Sen har Robban sitt jobb och sin fotboll. Tiden räcker liksom inte till. Blir så besviken på mig själv. Besviken på att jag inte fixar det, när så många andra gör det. Och det gör mig ledsen. Varför fixar inte jag det? Man börjar tvivla på sig själv. Känner sig dålig på något vis. Min klass är nu klar med sina studier och är färdiga undersköterskor. Och hur jobbigt känns inte det? Jag hade också kunnat vara klar nu. Känns som att jag sviker en massa folk. Framför allt min man. Men hur gärna jag än vill, så går det inte nu. Jag fixar det inte just precis nu. Tyvärr.

 

 

 

 

 

 

 

 

I lördags gjorde jag något som får många mammor att lyfta på ögonbrynen...

 

Jag gick ut på krogen. Yep. Jag unnade mig en utekväll i goda vänners sällskap. Yep. Jag och maken hade lämnat våra barn hos sin farmor och farfar för att vi skulle få en kväll tillsammans. Många kan tycka att det är tidigt, att man aldrig skulle göra si eller så, man är inte redo osv. Det är helt okej att man känner så för egen del. Men döm inte någon annan för att denne väljer att göra något annat!

 

Första gången vi hade barnvakt till Tilde var sjukt jobbigt för mig. Jag är ett kontrollfreak och vill gärna ha koll på saker och ting. Vill göra saker på mitt sätt och istället för att be om hjälp, så gör jag det oftast själv. Men det var oxå väldigt nyttigt. Inte för att jag skulle lämna bort henne i tid och otid, utan för att jag skulle kunna släppa lite på mitt kontrollbehov. Låta någon annan hjälpa mig. Oss. Vid behov såklart.

 

Jag tycker att det är viktigt att mina barn har en bra och trygg relation med sina mor och farföräldrar. Att dom ska kunna åka dit när dom vill och liksom känna sig trygga med det. Nu är ju Eddie så pass liten att han inte kan säga/uttrycka vad han vill. Men ju mer man umgås, desto bättre kontakt/relation får han ju med dom. Tilde är dock så pass gammal att hon kan uttrycka i ord att hon vill åka till farmor och farfar. Eller faster eller farbror för den delen oxå. Och det känns bra i hjärtat.

 

Även om jag och t.ex farmor inte gör allt på exakt samma sätt, så är hon trygg hos dom.  Det har aldrig varit några problem att lämna henne där. Eller hos faster. Det har heller aldrig varit några problem att lämna henne på dagis. Jag kan räkna gångerna på en hand som hon har gråtit när jag har lämnat henne där. Dom är väldigt få. Och det måste ju tyda på, enligt mig, att hon är trygg. Eller?

 

Många är så snabba på att döma en när man har barnvakt. Varför egentligen? Det där snacket "...har man skaffat barn, så ska man banne mig se till att ta hand om dom. Egentid skulle man han tänkt på innan..." kan få mig att bli så j-vla irriterad. Blir man en sämre mamma eller pappa för att man gör något på tu man hand? Man behöver ju inte gå på krogen. Man kan ju gå på bio, gå ut och äta eller göra vad man vill. Lite vuxentid tillsammans. Någon gång då och då så tycker jag att man ska kunna göra något utan barnen. Fylla på energikontot. För alla dagar är inte bara rosa och fluffiga när man har barn. Det kan oxå vara jobbigt på jobbet, i skolan eller vad som helst som kanske "drar ner" en och man behöver ladda om med ny energi.

 

Jag hade i alla fall ( om nån nu undrar ) en sjukt rolig kväll i goda vänners sällskap. Vi dansade till 04 på morgonen. Skrattade och hade en sån där fantastiskt rolig kväll. Energikontot är verkligen fyllt till max nu. Kommer leva länge på detta! Det var värt skavsåren och minus på sömnkontot. Så det så.

 

 

 

 

 

 

Ja, nu är det dags att boosta upp självförtroendet lite. Man blir lätt "hemmablind" och bekväm i sitt förhållande. Efter två underbara barn är inte kroppen som den en gång har varit. Och efter att ha haft en 5,2 kg guldklimp i magen, så är den allt annat än fast och fin. Kläderna sitter ju inte heller som dom en gång suttit. Men det känns dumt att köpa allt för mkt nytt. 

Nu har jag bestämt mig för att göra något åt saken. Man får ta till lite knep. 

Jag börjar med att fräscha upp barret. Imorgon vankas det klippning hos Caroline på Style, Hair & Face. Grymt välbehövligt! När hösten/vintern kommer blir jag alltid sugen på lugg. Så det är mkt möjligt att det blir en lugg imorrn. Den som lever får se. Men man känner sig alltid finare/fräschare när man har varit och klippt sig. Jag gör i alla fall det.

Och på fredag ska jag (ääääntligen) få göra fransar. Har länge varit sugen på att göra det, men inte vågat. Nu slog jag till & bokade en tid. Ska bli grymt kul! En tidig julklapp av min man ❤️

Ska bli så kul och framför allt skönt att få lyxa till det lite! 

 

Natten var inte rolig. Tilde har tramsat och använt diverse ursäkter för att slippa sova. Hon ville ha paddan (surfplattan), ha 3 lampor tända (nattlampan räckte tydligen inte), hon var hungrig, hon var inte trött osv. I vår konversation så gäspade hon ett X antal gånger. Nääää, hon var ju inte trött. Nä, inte alls. Jag försökte behålla mitt lugn och vara så pedagogisk som man bara kan kl. 02-03 på natten. Men det är inte lätt! Man är knappt vaken själv, ögonen går i kors och sedan förklara så att en 3-åring förstår. Ja, det är inte så lätt alla gånger. Tålamodet var inte det bästa. Hur fasen är man pedagogisk mitt i natten? Jag försöker verkligen att vara lugn, prata lugnt med henne....men får ibland "frispel" (tolka mig rätt nu) på henne.

 

Ett exempel:

Tilde är blöjfri, men ibland händer det olyckor. Oftast på natten. Det gör absolut ingenting. Det har jag faktiskt full förståelse för. Men när man ber henne att gå på toaletten och hon bara står och tjuter "Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte..." och man frågar henne varför hon inte kan och får till svar "Jag har inga armar..." REALLY????? Då är jag kanske inte den mest pedagogiska mamman och kan vräka ur mig "Men gååååå nu..." och hon bryter ihop. Men när man står där mitt i natten, så vill man ju försöka göra allt så smidigt som möjligt. Bäddar rent, medan hon går och kissar. Då är det renbäddat när hon kommer tillbaka, hon kan snabbt lägga sig ner igen och försöka somna om. Men nä. Så funkar det inte här. För på natten har inte min dotter armar vissa nätter. Ibland har hon inga ben heller. Mycket märkligt fenomen.

 

Efter många om och men så somnar vi alla till slut. Vaknar upp morgonen efter och är en aaaaningen tröttare än i vanliga fall.

 

"Mammamaffian" kan säkert tycka och tänka en hel del om detta. De kan med all säkerhet ta fram någon studie eller bok som säger "ditten eller datten", men när man står där mitt i natten så hjälper varken en studie som säger si eller en bok som säger så. Det här är verkligheten. I alla fall för mig. För oss. Man gör allt för att få sova och att det ska gå så smidigt som möjligt.

 

 

 

 

 

 

 

Var ju hos läkaren igår för att kolla upp min lilla knöl. Eller liten och liten, den är ca 2,5 cm i diameter, enligt läkaren. Well, det var ingen fara på taket. Knölen var något som kallas för Atherom ( eller talgkörtelcysta på svenska). Atherom är benign (vilket betyder ofarlig) retentionscysta som innehåller talg. Anledningen till varför man får såna här körtlar är när utförsgången från körteln blir tilltäppt. Läkaren sa att man kan få såna här knölar lite varstans, vanligast är hårbotten. De kan växa och bli större. Läkaren sa att det kunde vara så att min knöl kunde ha blivit lite inflammerad, att det var därför jag hade ont/den ömmade.

 

Skönt i alla fall att det inte var något farligt. Man blir ju lagom nojjig när man googlar sig fram. Läkaren sa att det borde vara förbjudet. Kan väl hålla med honom. Ha ha ha!

 

 

 

 

 

 

Har en knöl i skallen, som jag har haft väldigt länge. Kollade upp den förra året  "bara för att". Det var ingen fara då. Skulle höra av mig om jag märkte förändringar. Nu har knölen växt och blivit betydligt större, den ömmar och det gör ont när man trycker på den. Vissa dagar behöver man inte ens ta på den. Idag ömmar den utan att man rör den. Jag ringde läkaren för en månad sen och fick en tid 17 november. Det är imorrn. Jag är nervös. Google är inte till mkt hjälp, för då är man ju döende eller har alla symtom till någon eländig sjukdom. Och helt plötsligt har man ont överallt. Nä, jag avvaktar till imorrn innan jag börjar måla fan på väggen.