- Familjen Larsson & livet -

Imorgon har vi gått 7 dagar över tiden. En hel j-vla vecka. För jag tvivlar på att han kommer idag. Inga känningar, förutom "de gamla vanliga". Jag börjar känna mig nervös. Nervös över att eventuellt bli igångsatt. Sedan känner jag mig nervös över hur stor denna lilla herre kommer att bli. Han låg ju redan på plus innan, så vad ska han inte göra nu när han bara ligger och gottar sig där inne? Dock var det bara några procent, men ändå. Tankarna snurrar. Och ju fler dagar som går, desto fler tankar dyker upp. Kan ju inte påstå att jag känner mig lugnare för varje dag som går...

Har ett snabbt besök hos barnmorskan på onsdag. Och jag vill ärligt talat inte ens gå dit. Vi "klickade" inte alls. Hon var mest bara bitter och sa knappt något. Nu mot slutet så vill man ha massor av stöd och pepp, speciellt när man är på övertid. Men jag fick nada av henne. Så bitter & det enda som kom ut ur hennes mun var negativt. Saknar min ordinarie barnmorska. J-vla semestertider! 

Med tanke på alla förbaskade förvärkar jag har dragits med i flera veckor och att jag faktiskt är omföderska, så trodde jag nånstans under resans gång att denna lilla herre skulle komma ut lite tidigare. Jag trodde verkligen det. Hade dock inte räknat med flera veckor för tidigt, men några dagar i alla fall. Men icket. Istället är jag på övertid. Fjärde dagen idag. Det är lite lagomt frustrerande. Och även om jag vet att folk bara menar väl när de frågar om det har kommit någon bebis, så blir man...ja, jag vet inte vad man blir. Irriterad? Frustrerad? Besviken? Trött?

Det är egentligen sååå himla dumt att man får ett datum. För man stirrar sig blind på det. Jag har då gjort det. Och säkerligen många andra med mig. Mot slutet räknar man verkligen dagarna,timmarna,minuterna till det magiska datumet som man har fått. Det är så dumt, så dumt. Och när man sen passerar det datumet, så känns dagarna som veckor. Vet inte varför, men det bara gör det.

"Han kommer när han kommer" eller "han kommer när han är redo" är kommentarer man INTE vill höra när man är på övertid. Jag VET att han kommer när han kommer. Men det är ändå frustrerande...

Denna graviditet har inte varit i närheten av den förra. Jag tror att jag kan checka av de flesta krämporna man åker på. Jag fick foglossning mycket, mycket tidigare denna gång. Och den kändes oxå betydligt mer än vad den gjorde förra gången. Vissa dagar har jag knappt kunnat gå, då det har känts som att hela bäckenet skulle rasa sönder och samman. Jag fick en inflammation mellan revbenen, som var allt annat än skönt. Mått illa och har kräkts till vecka 24-25. Immunförsvaret försvann i samma veva som jag blev gravid. Nästan så att man har slagit nåt rekord i sjukdomar som har avlöst varandra. Och förvärkarna jag har haft i flera veckor... Ja, de har tärt på mig. De har gjort ondare & ondare för varje gång. Och de har varat längre och längre oxå. Gång på gång har man trott att något har varit på gång, men icket. Jag vet att det är kroppen som förbereder sig inför vad som komma skall, men vem gillar att ha ont i "onödan"? Det gör ont att föda barn, men då får man ju sin belöning i slutet. Men vad får man av förvärkar? Nada! 

Jag är väldigt tacksam över att jag snart ska få mitt andra barn. Men man måste få vara less oxå. Det är tillåtet. Och det är inte så "rosa och fluffigt" mot slutet. Inte för alla!

Något positivt i allt det negativa är ju att jag vet hur många dagar det max är kvar innan han kommer ut. Har han inte kommit till v.42+0, så sätter dom igång mig. Det ultimata är ju om han själv väljer att komma ut. Men ut kommer han att komma, vare sig han vill det eller inte.

Alltså. Seriöst. Visst att det är jobbigt nu mot slutet. Men hallå, jag heter numera gnällig i mellannamn. Det gör ont. Det är jobbigt. Det är tungt. Gnäll, gnäll, gnäll. Men med 10 dagar kvar till bf så har jag fan all rätt att gnälla. Den som skulle våga säga något annat åker på en smäll.  Det här med att vända sig i sängen, ja det ska vi ju inte ens prata om. Vilket projekt. Samma när man ska kliva upp ur sängen. Smidig som ett kylskåp.

Igår när jag och Tilde gick till affären så fick jag känslan av att något (eller någon kanske jag skulle säga) skulle "trilla ut" mellan benen. Inte någon vidare trevlig känsla. Fick ta korta steg och gå väldigt sakta. En minst sagt obehaglig känsla.

 

Gnäll. Gnäll. Gnäll. I know. Men låt mig gnälla.

 

Låt dessa 10 dagar gå fort. Och om det finns någon j-vla gud där uppe....låt lillebror komma ut tidigare än beräknat! Please!

 

 

 

 

 

Graviditetsvecka 39 ( 38+0 - 38+6 )

 

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.

De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.

Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.

Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen

 

Du:

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.

Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.

Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.

 

Graviditetsvecka 38 ( 37+0 - 37+6 )

 

Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.

Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lugnt.

Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!

 

 

Egna tankar: Det känns lite overkligt att det bara är 20 dagar kvar tills han är beräknad. Det är ju ingenting. Sen vet jag ju att det fortfarande finns en risk för att jag kommer att få gå över, även om det sägs att omföderskor föder tidigare. Men skitsamma. Jag ser ljuset i tunneln, även om jag börjar vara väldigt otålig. Jag stånkar och stönar och tycker att det mesta är jobbigt nu. Jag kan inte vara rolig att leva med just nu.  Försöker att hålla humöret uppe så gott det går. Det känns som att han har sjunkit ner mer, Det känns som att man har ett bowlingklot mellan benen. Inte för att jag vet hur det känns. Men något är där och något trycker på. När man ska sitta, får man göra det som en karl. Ni vet, sådär bredbent. Kan inte sitta rak i ryggen, som man normalt ska göra...för då är det någon som protesterar. Jag kan inte ens ha händerna eller armarna på magen, för det gillas inte. Förvärkarna kommer och går. Vissa dagar drar det igång rejält, medans det är väldigt lugnt andra dagar. Lilla herrn är då aktiv all day, every day. Så det är toppen, om än det gör ont av hans akrobatiska övningar där inne.

Vägde mig imorse och jag har nu gått upp 7 kg sen inskrivningen. Det tycker jag är helt klart godkänt. Det är nog jobbigt ändå. Magen står rakt ut, så det känns som att allt har lagt sig där. Det mesta i alla fall.

Imorgon är det dags för ett besök hos barnmorskan och jag HOPPAS att han har fixerat sig nu. Det hade känts som en lättnad på något sätt. Den som lever får se...

 

 

 

Sandra.A.S - Midsommarhelgen

 

Michelle - 30 juni

 

Johanna.N - 1 juli

 

Robban (pappa) - 3 juli kl 10.30

 

Emma  - 5 juli

 

Ann-Marie.A - 7 juli

 

Eva. L (farmor) - 8 juli

Madde.L - 8 juli

 

Nathalie.B - 10 juli

Stina.M - 10 juli

 

Martina.L (faster) - 12 juli

Mats.N - 12 juli

 

Daniel.A (morbror) - 15 juli kl. 09.24

 

Sarah.L  - 16 juli

 

Pia - 19 juli

 

Fanny - 20 juli

 

 

 

 

 

 

 

Hade en hemsk dag igår. Fick ett besked som kändes som en fet jävla käftsmäll. Höll inte på att få fortsätta skolan till hösten. Men efter många om och men, en massa tårar och en förstående rektor...så löste det sig. Men ovissheten fram tills rektorn kom tillbaka, den var hemsk. Jag bröt ihop totalt. Hela min värld rasade samman. Jag har kämpat som ett djur med skolan, trots motgång från CSN, en massa VAB:ande och en "jobbig" graviditet. Tanken var att vi skulle sitta och skriva grupparbete, men jag fick ingenting gjort. Tårarna bara kom. Jag var så trött och slut när jag kom hem. Kände mig svimfärdig och matt. Efter att jag hade nattat Tilde vid 19-tiden, så la jag mig i sängen. Somnade nog vid 20-tiden och har sovit gott hela natten. Jag har inte ens märkt när Tilde har kommit in till oss.

 

11-timmars sömn blev det totalt. Det tackar vi för! Det var verkligen välbehövligt, för idag känner jag mig som en ny människa. Full av energi igen!

 

Har varit hos barnmorskan nu på förmiddagen. Hon tog inga nya prover eftersom att jag inte har hunnit äta medicinen så länge. Men blodtrycket var bara bra, ingen äggvita i urinen, bra hjärtljud på gossen, mitt sf-mått ligger nu på normalkurvan, huvudet var inte fixerat men han har sjunkit ner och är på G neråt. Yeeey!  Så det går åt rätt håll, om man säger så. Blev så glad efter besöket. Har verkligen fått en superbra barnmorska. Noggrann och lättsam. Gillar henne skarpt. Och sen att lilleman är på väg nedåt, det fick mig ju att inse att jag snart ska föda barn igen. Jisses alltså! Vart har tiden tagit vägen?  Det är ju heeeeeeeelt galet!

 

 

 ♥ 32 dagar till BF ♥

 

 

 

Graviditetsvecka 36 ( 35+0 - 35+6)

 

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

 

Du:

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.

Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

 

 

Egna tankar:

Nu är jag allt annat än smidig. Allt är ta mig tusan jobbigt. Så fort jag tappar något på golvet suckar jag högt och överväger att låta det ligga kvar där. Dock har jag världens hjälpsammaste lilla dotter som mer än gärna hjälper sin mamma. Hon hämtar saker/plockar upp dom åt mig och är så otroligt hjälpsam. Underbara tös!!! Jag har även börjat samla vätska. Märks på mina fingrar och fötter. Tårna har liksom fått en rundare form. Men än så länge är dom inte lika groteska som dom var när jag väntade Tilde. Kan fortfarande ha ringarna, men lär inte kunna ha dom till slutet. Jag fortsätter att vara varm som en kamin. Svettas i tid och otid. Värmen är vidrig. Har bosatt mig i sovrummet, där vi har fläkten. Och jag tackar gudarna för att vi har den! Jag är fortfarande väldigt trött, men ändå har jag inte ro att ta det lugnt. Sover dåligt på nätterna nu. Att vända sig i sängen är ett projekt. Det är inte bekvämt att ligga på rygg nu, så därför får jag växla mellan att ligga på höger eller vänster sida. Jag äter mina mediciner och hoppas innerligt på att värdena ska ha blivit bättre till på torsdag, då det vankas ett nytt bm-besök.

 

34 dagar kvar!

 

 

 

 

...eller i alla fall BB-väskan. Har börjat lite smått att packa den nu. Inte för att jag tror att något är på gång, men för att det känns som att det är lika bra att ha det gjort. Vill inte stå där i sista minuten.  Bättre att ha det gjort och fokusera på en sak när det väl är dags. Nu har vi dessutom lilla fröken fräken också. Men det löser sig...

 

Detta har vi packat än så länge...fick hjälp av en stolt blivande storasyster att välja kläder till lillebror.

 

- Body, shorts & hatt : om det är supervarmt ute

 

- Kortärmad body, "jacka", byxor: om det är lite svalare ute

 

- Pyjamas: kort modell eftersom att han föds mitt i sommaren (optimist javisst)

 

- Blöjor : tar inte med ett helt paket, då det inte går så mkt blöjor den tiden man är där.

 

- Bindor: tar med alla eftersom att man blöder en del efteråt

 

- amningsinlägg : tog med några stycken, inte hela paketet. Tog några dagar innan mjölken rann till med Tilde, så det lär väl bli samma sak nu också. Under kan ju ske...

 

- purelan: salva till bröstvårtorna i förebyggande syfte. Vill inte ha såriga bröstvårtor igen.

 

Min BM ringde mig i morse och meddelade att mina prover som jag tog förra veckan inte var nå vidare. Jag har brist på något, som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det var. Men jag har fått medicin utskrivet, så det är bara att masa sig ner till Apoteket och hämta ut dom. Så jädrans tradigt. 39 dagar kvar till BF idag, så det är bara att härda ut... Jag börjar bli less. Inte less på att vara gravid, men däremot alla krämpor. Det tär på ens humör.

 

Något som däremot är sååå mycket roligare, är att jag fyndade en vagn igår via Facebook. En Bugaboo Buffalo som vi hade tänkt beställa. Var och tittade på den och den var i kanonskick och pedantskött - så jag slog till! Jag är sååå nöjd. Provkörde den med Tilde och hon gav den två tummar upp. Idag har jag bytt till liggdelen och lagt undan sittdelen.

 

 

När vi var och storhandlade tidigare idag, passade jag på att smita in på apoteket för att handla lite nödvändigheter till lillebrors ankomst.

 

Bindor - storlek megalånga med vingar. Man vet aldrig hur pass mkt man blöder efter förlossningen.

 

Bepanthen - Salva mot röda rumpor ( funkar även mot såriga bröstvårtor och är bra att ha i amningsinlägget för att hålla vårtorna fuktiga så att de inte fastnar i inlägget )

 

Anti-kolik flaska från MAM - Ifall att lillebror inte vill ta bröstet eller om amningen inte funkar

 

Nappar från MAM - börjar med dom, så ser vi om lillebror godkänner dom eller om vi får testa ett annat märke.

 

Purelan - Salva till såriga/ömma bröstvårtor. Superbra salva! Kan jag verkligen rekommendera.

 

Amningsinlägg, bröstpump blöjor och sånt har jag här hemma.

 

 

Jag tänkte faktiskt börja packa väskan lite smått. Känns som att det är lika bra att "ha det gjort". Vi har precis börjat en ny kurs i skolan och det är redan uppgifter att göra. Nästa kurs uppgifter har jag fått tillgång till, så jag vet vad jag har att göra fram tills det är dags att föda...

 

 

 

Graviditetsvecka 35 (34+0 - 34+6)

 

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. Även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

 

Du:

Från naveln är det ca. 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verkliga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.

 

Egna tankar:

 Låter den här bilden tala för mina tankar just nu...

 

 

Dagens besök hos barnmorskan gick bra. Bra blodtryck,  bra och fina hjärtslag på lilleman och magen följer sin egna kurva. Allt såg bra ut, förutom mitt förbaskade järn. Jag är nere på 97 nu, vilket inte är så jättebra. Nu ska jag äta 2 järntabletter om dagen för att se om det blir någon skillnad och jag får upp mitt järn. Jag har fått ta lite prover, för att kolla så att det inte är något som jag har brist på eller som är galet i kroppen. Alltid är det något. Men bebis mår bra, det är bara jag som verkar vara i lite sämre skick.

 

Vi pratade även om tillväxtultraljudet som vi gjorde i måndags. Min bm tyckte inte heller att det var någon fara på taket. Hon sa att det är mer vanligt med lite större bebisar nu, än vad det är ovanligt. Hon sa även att det är en fördel med att få en lite större bebis, för det gör att värkarbetet blir bättre. Det "underlättar" förlossningen. Hon frågade om jag kände mig orolig inför förlossningen, men det kan jag inte påstå att jag gör. Jag känner mig mest taggad. Jag vet vad jag kan få för smärtlindring och känner att jag har lite mera kött på benen nu. Ska bli intressant att se hur mkt det kommer att skilja sig mellan förlossningarna. Det får gärna gå liiite snabbare i alla fall. 32 timmar är långdraget. Dock har det också sina för och nackdelar.

 

 

 

 

 

 

 

Graviditetsvecka 34 ( 33+0 - 33+6 )

 

 

Bebisen:

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig allt medan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.

 

Du:

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.

 

 

Egna tankar:

Lilleman ligger med huvudet neråt & jag hoppas att han fortsätter med det fram till dagen D. Jag vill inte vara med om något vändningsförsök. Det ser allt annat än skönt ut när dom gör det. Vad gäller viktuppgången så står jag kvar på 5 stadiga kilon än så länge. Väger mig varje tisdagsmorgon efter morgonpinken. Tycker inte att det är mkt att gnälla över faktiskt. Inte med tanke på att Lilleman väger 2200-2300g nu. Gissar att han suger åt sig allt jag stoppar i mig. I övrigt tycker jag att jag mår ganska bra faktiskt. Visst, jag har förvärkar och sånt...men det får man ta. Vissa dagar är man gnälligare än andra, men det hör liksom till. Värst tycker jag att värmen är. Jag kom ihåg att jag tyckte att det skulle bli sååååå skönt att vara gravid på våren och sommaren, för då behövde man inte klä på sig en massa kläder. Men nu så här i efterhand, så tycker jag inte att det var så skönt trots allt. Jag tycker mest att värmen är asjobbig. Jag är konstant varm och svettig. Blir några ombyten kläder per dag. Men nu är det bara 48 ynka dagar kvar. Det är bara att "hang in there"!