- Familjen Larsson & livet -

 

Graviditetsvecka 32 ( 31+0 - 31+6 )

 

 

Bebisen är nu omkring hela 42 cm från huvud till tå och väger omkring 1.6 kg. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en "surfaktant" som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.

Öronen är nästan helt färdigutvecklade, både de yttre och inre delarna, och bebisen kan höra din röst som den också kan känna igen efter förlossningen, tillsammans med andra vanliga ljud.

Bebisen bildar också underhudsfett och hudfärgen är mer rosa än röd vid det här laget (för "vita" bebisar). Naglarna är så långa att bebisen kan råka riva sig med dem inuti livmodern.

 

Du:

Den övre delen av din livmoder är nu ungefär 11 cm ovanför navlen och din vikt har sannolikt ökat med mellan 9 och 12 kg. Viktökningen utgörs främst av moderkakan, blodvolym, livmoder, bröst, underhudsfett, vatten och fostervatten, förutom själva bebisen förstås.

Då ligament och muskler i korsryggen börjar mjukna och slappna av inför förlossningen så kan det hända att du börjar få ryggvärk. Det finns inte mycket man kan göra för att förhindra detta förutom att försöka göra det så bekvämt som möjligt för sig.

Det är också vanligt att få halsbränna under de sista veckorna eftersom livmodern inte lämnar mycket plats kvar för magen och dess innehåll som då kan pressas upp i matstrupen. Det kan hjälpa att äta mindre måltider fast oftare.

 

♥

 

Egna tankar:

Att bebisen är ca 42 cm lång nu, det känns och märks! Det börjar bli trångt där inne nu. Sparkarna är inte lika tydliga nu, utan det är mest rörelser. Sedan i lördags har denna lilla krabat varit väldigt aktiv. Mer än vanligt. Har känts som att den försöker ta sig igenom magen. På allvar alltså. Jag vet inte hur jag ska sitta eller ligga för att det ska kännas bekvämt. Hur jag än vrider och vänder på mig, så känns det lite obehagligt.

Jag känner mig piggare nu. Vet inte om det beror på att jag har varit väldigt noga med att ta mina järntabletter eller om det beror på att jag har fått vila upp mig ordentligt. Utan några måsten. I vilket fall som helst, så känns det skönt att ha fått tillbaka lite energi. Imorrn vankas det bm-besök. Ska bli kul att se om mitt järnvärde ser lite bättre ut än för 2 veckor sen. Hoppas det!

 

 

 

 

 

 

I några veckor har jag varit sugen på att skruva ihop spjälsängen, men har känt att det har varit liiite väl tidigt. Dom senaste dagarna så har jag kommit in i den berömda "boa"-perioden. Jag vill fixa iordning här hemma. Städar, plockar och försöker få nån slags ordning här hemma som ska kunna vara längre än bara någon dag. Helst vill jag ju köpa en massa nytt & göra om, men ja...den ekonomin har inte jag för tillfället. 

Igår kunde jag dock inte motstå frestelsen och hämtade in spjälsängen från förrådet. Skruvade ihop den, torkade av den och gjorde iordning den. Nu är det bara någon mysig filt, en sängmobil och lite smått som saknas. Spjälskyddet ska torka, sen ska det oxå på plats. Iiih, det ska ligga en liten bebis i den om ca 2 månader. Det är crazy!!!

Jag vet ju att det är två månader kvar tills bebis är beräknad.  Men jag lär tyvärr ha fullt upp i skolan fram tills vattnet går. Jag har nämligen inget sommarlov eller semester.  Så jag kände att det är lika bra att göra bort detta nu när jag har tid. 

Och när jag ändå är igång påbörjade jag även projektet att tvätta upp dom små pluttiga plaggen i stl 56. Så små dom är! Har svårt att minnas att Tilde har varit så liten.

 

Ibland undrar jag om bebisen har fått storhetsvansinne eller nåt. Det känns som att ungen tror att den bor i ett stort mansion, med hur mkt yta som helst, med tanke på de akrobatiska övningarna den håller på med vissa dagar. Jag är ledsen att säga det, men det är inget mansion...utan bara en enrummare!

 

Känns precis som att magen/huden kommer att spricka vilken sekund som helst när dessa övningar utförs. Kan inte påstå att det är speciellt behagligt, men what to do? Det är bara att gilla läget och sträcka på sig, så att lillungen får plats där inne.

 

 

 

 

 

 

Glukosbelastningen är avklarad och jag har ingen graviditetsdiabetes! Hallelujah!

 

Sockerlösningen man fick dricka var inte så farlig som jag trodde att den skulle vara. Barnmorskan tipsade om att ta med sig en citron, så jag hade med mig en. Tror att den tog bort mkt av "den värsta smaken". Man hade 5 minuter på sig att dricka upp drinken. Först tyckte jag att det lät lite, men insåg ganska snabbt att det var ganska lång tid ändå. Det jobbigaste med denna grej, var nog att sitta rakt upp och ner i två timmar.

 

 

Nu kan man i alla fall pusta ut och slippa oroa sig för någon diabetes. Inte för att jag trodde att jag hade det, men man vet ju aldrig. Blodtrycket var bra, inga konstigheter. Vågen visade totalt 4 kg viktuppgång. Fick beröm av BM för att jag bara hade gått upp så lite. Det känns dock som att dessa 4 kg har lagt sig på magen. Men det sprollar. Magen växer också som den ska, inga konstigheter där heller. Mitt Hb var däremot inte så bra. Är nere på 100 nu. Det förklarar denna sjukliga trötthet. Nu måste jag få upp värdet och vara noga med att ta mina järntabletter varje dag. Ska kolla värdet nästa bm-besök och se om det har blivit någon förändring.

 

Med bebis var det bara bra. Hjärtljuden låg på 150 slag/minut även denna gång. Vi kommer att få göra ett till ultraljud om några veckor. Anledningen till detta är mest för att BM vill ha lite koll. Utifrån dagens besök, samt uppgifterna från 3D-ultraljudet så kunde hon inte se några "varningsflaggor". Men eftersom att Tilde var lite större än det "normala", så ville hon bara hålla koll på denna. Men jag klagar inte. Lika kul varje gång att få se sin bebis.

 

 

 

 

Imorrn har jag tid hos barnmorskan. Det är dags, förutom vanlig koll, att göra glukosbelastning och se så att jag inte har graviditetsdiabetes. Alla gravida kvinnor i Skåne får göra detta test. Jag tycker att det är bra att man gör det, eftersom att fostret faktiskt kan ta skada av diabetesen. Men jag kan ju inte påstå att det ska bli kul att dricka sockerlösning. Urk!

 

Så här går det till:

Man får komma till undersökningen på fastande mage. Först mäts plasmaglukosvärdet för att kontrollera att sockernivån i blodet inte ligger på en för hög nivå redan när man har fastat. Sedan får man dricka en sockerlösning som innehåller vatten och 75 gram glukos. Man får därefter vänta i två timmar medan man tar det lugnt och inte äter eller dricker något. Det kan hända att man mår illa efter att ha druckit sockerlösningen. Efter två timmar mäts plasmaglukosvärdet en gång till. Om man är frisk ska värdet ligga under 10 mmol/liter. Är det 10 mmol/liter eller högre har man graviditetsdiabetes. Om det visar sig att man har graviditetsdiabetes brukar man bli inskriven på en specialistmödravårdsmottagning, där personalen samarbetar med en diabetesläkare.

 

 

...att beställa barnvagn!

 

Imorrn går vi in i vecka 30, så det börjar vara hög tid att beställa barnvagn till våran nya familjemedlem. Jag tror att vi har enats om vilken vi ska ha och det blir en Bugaboo Donkey. Den passar oss och våra krav bäst. Sen kan jag väl tycka att den är lite väl dyr, men i slutändan så är den nog värd varenda krona.

 

 

 

 

Igår var jag och Robban till Malmö för att göra det efterlängtade 3D-ultraljudet! Som jag har längtat efter detta. Var helt pirrig i hela kroppen. Var en jättetrevlig barnmorska som gjorde undersökningen. Hon gjorde en tillväxtkontroll för att se så att bebis växer som den ska. Och det gör hen! Det är en frisk och välmående bebis där inne i magen. Inga konstigheter eller avvikelser. Nu kan man verkligen njuta av tiden som är kvar. Det var en trött bebis som inte alls ville visa sitt söta ansikte. Låg med armar och händer i vägen. Barnmorskan skakade på magen, buffade med ultraljudsmojängen men det var en tjurskallig liten unge som inte alls ville vara med. Nåja, huvudsaken var att allt såg bra ut. Det söta ansiktet får vi ju se om sisådär 3 månader.

 

 

 

Det är meningen att vi ska gå ut på våran andra praktik nu v.19-22. Jag blev placerad inom hemvården i Eslövs ytterområden. Tänkte först att det skulle vara lugnt och att det skulle gå. Men jag har insett att det inte kommer att gå. Jag kommer inte att fixa 37 timmar i veckan som läget är nu. Hade jag jobbat på mitt jobb, så är sannolikheten för en sjukskrivning väldigt stor. Men nu är det inget vanligt jobb, utan det är praktik. Då funkar det inte att vara sjukskriven...för hur ska dom då kunna sätta något betyg?

 

Hade ett samtal med rektorn om detta och vi kom snabbt överens om att jag skulle "hoppa över" praktiken nu och göra den vid ett senare tillfälle. När hon sa dom orden så släppte en sten från mitt hjärta. Jag har grubblat och tänkt på detta hela tiden. Men nu kan jag släppa alla tankar och funderingar. Så skönt!  Ska vara med på den teoretiska delen och göra klart den, så är det bara att göra praktiken sen.

 

I tisdags när jag var hos läkaren fick jag även bekräftat att jag har foglossning och även en inflammation mellan revbenen, så det är därför jag har det besvärligt i ryggen.

 

 

 

 

Graviditetsvecka 27 (26+0 - 26+6)

 

Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt och väger omkring 900 gram.

Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade.

Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet.

Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

 

Du:

Övre delen av din livmoder är nu c:a 6 cm ovanför din navel, och du kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.

Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att du ibland upplever att det gör ont under revbenen.

Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-27.html

 Egna tankar:

I söndags gick vi ner på tvåsiffrigt. Idag är det 97 dagar kvar till bebis är beräknad. Som gravid har man olika små delmål i graviditeten. Det har i alla fall jag. I början var vecka 12 det första målet. Klarade man sig dit, så var den "värsta tiden" över. Alltså den tiden där risken för missfall var väldigt stor. Nästa mål var rutinultraljudet. Efter det kunde man andas ut, få det bekräftat att bebis mår bra där inne och man kunde börja njuta av sin graviditet. I vecka 20 har man kommit halvvägs. Nu har man kommit ner på tvåsiffrigt. Helt plötsligt känns inte förlossningen så himla långt borta, även om det faktiskt är 3 månader kvar. Tiden går så himla fort.

Jag har inte så mkt att tillägga. Foglossningen är där, ryggen jävlas och immunförsvaret existerar inte. Men det är bara att gilla läget. Jag äter mina underbara järntabletter varje dag nu. Märks när man har varit på toaletten. Att skita svart är det senaste. Men det är tur att järntabletterna finns i alla fall. Annars skulle jag nog sova dygnet runt fram till förlossningen.

 

 

Graviditetsvecka 26 ( 25+0 - 25+6)

 

Din bebis är nu drygt 22 cm från huvud till stjärt och väger omkring 850 gram. Tänk dock på att foster växer olika fort från omkring den 20:e veckan så om din bebis skulle avvika lite från det genomsnittliga så är det i sig ingen anledning till oro.

Om bebisen av någon anledning skulle behöva förlösas nu så skulle det ändå ha en god chans att överleva utanför livmodern, tack vare en enorm utveckling inom neonatalvården. Respiratorer, monitorer och mediciner kan hjälpa en ännu omogen kropp att klara sig utanför livmoderns trygga värld. Bebisen skulle behöva stanna några månader på sjukhuset eftersom den ännu är mycket mottaglig för infektioner och andra komplikationer.

Man kan nu höra bebisens hjärta med en dopplermonitor eller ett stetoskop, och din partner kan kanske till och med höra det genom att lägga örat på rätt ställe mot magen.

Bebisen kan nu göra mer saker med sina händer, som till exempel knyta dem till nävar och ta tag i och hålla sina fötter. Det är också nu som den börjar föredra höger eller vänster hand.

Bebisen sover och är vaken efter en viss rytm under dygnet, något som du också förmodligen märker av.

 

Du:

Din livmoder har vuxit ordenligt senaste veckan och är nu ungefär stor som en fotboll. Översta delen av livmodern befinner sig nu ungefär mitt emellan naveln och bröstbenets nedersta del.

Vissa kvinnor upplever flest fosterrörelser när de vilar.

 

Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-26.html

 

Egna tankar: I tisdags var jag hos barnmorskan. Kollade blodtryck, lyssnade på hjärtljud och mätte magen. Tilde fick följa med dit och det tror jag var väldigt nyttigt för henne. Vi försöker att förbereda henne så mkt som möjligt. Mitt blodvärde var väl inte så där tipptopp, så BM sa att jag måste börja med Niferex igen. 1 tablett om dagen fram till förlossningen. Jippie! Vågen visade 2 kg på plussidan. BM sa att det absolut inte var något att anmärka på. Puh! Bebisen härjade på där inne som vanligt. Den uppskattade INTE att vi skulle lyssna på hjärtljuden. Blev lite småstressad där inne och det lilla hjärtat slog väldigt fort. Men till slut lugnade den ner sig.

Blodtryck: 112/64

Sf-mått: 24

Hjärtljud: 150 slag/minut

Vikt: +2 kg

 

 

 

 

 

 

 

Graviditetsvecka 25 ( 24+0 - 24+6):

 

- Bebisen:

Den här veckan är din bebis c:a 21,5 cm lång från huvud till stjärt och väger omkring 750 gram.

Ansiktet är i stort sett färdigbildat. Ögonen sitter på sin plats även om ögonlocken fortfarande är slutna. Öronen har också de funnit sin slutliga placering och sitter nu där de kommer att sitta vid förlossninen. Håret på huvudet fortsätter att växa och ögonfransar bildas. De flesta dragen ser nu ut som de kommer att göra när din bebis föds. Eftersom den blir allt rundare så finns det allt mindre plats i livmodern att göra kullerbyttor och piruetter. Bebisen övar sin andning genom att andas in upp till en liter fostervatten per dag i de mognande lungorna.

 

- Du:

Din livmoder kan du enkelt känna 4-5 cm ovanför din navel. Eftersom din växande livmoder trycker allt mer på buken så kan du få bristningar i huden på magen. Din ökande vikt kan också fresta på din kropp vid det här laget, något som ger sig till känna genom ryggvärk, problem med blåsan, värkande fötter och utmattning medan du utför dina dagliga rutiner.

Ökande blodflöde i slemhinnor och ökande blodtryck kan också göra att du upplever rinnande näsa och oftare får näsblod.

Det kan vara dags att börja ta reda på vilka föräldrautbildningar som erbjuds i ditt område. Många sjukhus erbjuder profylaxkurser och det finns till exempel vattengympa som kan hjälpa din kropp att förbereda sig inför förlossningen.

Det kan hända att du upplever en stickande smärta i sidan då och då. Detta är sannolikt helt enkelt musklerna i livmodern som töjs ut, så det finns ingen anledning att få panik. Om smärtan är ihållande och svår bör du dock konsultera din läkare eller barnmorska.

 

 

 

 

 

Bebisen:

Nu är bebisen omkring hela 29-31 cm och väger ungefär 575-690 gram. Den ser vid det här laget helt mänsklig ut och liknar en liten bebisdocka. Ansikte och kropp liknar dem hos en nyfödd.

Bebisen bildar underhudfett i rask takt men ser fortfarande lite röd och skrynklig ut eftersom huden bildas i en snabbare takt än underhudsfettet. Den röda färgen kommer av att huden börjar förlora sin transparens och bildar pigment. Du känner antagligen bebisen röra sig en hel del där inne när den sparkar och slår på livmoderväggarna. I takt med att den växer blir det mindre och mindre plats att röra sig. Ben, muskler och organ växer stadigt.

Bebisen rör navelsträngen och olika delar av sin kropp med händerna för att utforska. Den kan nu suga på tummen "på riktigt", istället för att bara stoppa den i munnen. Den fortsätter att svälja fostervatten och vätskan och sockret som den får i sig på det viset fungerar som ett komplement till den näring som den får från dig och moderkakan. Du kanske kan känna små "skutt" i magen när bebisen hickar på grund av vätskan den svalt.

Bukspottkörteln mognar och kommer att bilda insulin som hjälper till att bryta ned socker.

 

 

Du:

Din livmoders översta del finns nu c:a 3 cm ovanför din navel. Din totala viktuppgång ligger förmodligen omkring 7 kg. Du kan får s.k. Braxton-Hicks kontraktioner vid den här tiden. Dessa sammandragningar kommer inte regelbundet och bör inte kännas smärtsamma. De är till för att förbereda din kropp inför förlossningen, och kommer att öka i styrka allteftersom graviditet fortlöper.

Du kan kanske känna sammandragningarna om du lägger din hand på magen. Bebisen kan förmodligen känna hur livmodern mjukt klämmer och masserar den, men det skadar inte bebisen så det finns ingen anledning till oro.

Fet fisk kan vara nyttigt för bebisens utveckling och det finns tecken som tyder på att kvinnor som har fet fisk i sin kost föder barn med en bättre utveckling av synen, enligt en studie från universitetet i Bristol.

Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-24.html

 

Egna tankar: Med Tilde hade jag gått upp 3,5 kg vid den här tidpunkten. Men vågen visar fortfarande noll. Men som sagt, det kommer ju att ändras när som helst. Annars mår jag bättre nu. Jag börjar kunna äta mat igen. Det tackar vi för. Foglossningen är där, men det varierar lite från dag till dag. Igår hade jag en bra dag och kunde köra mitt pass för tjejerna. Så skönt att röra på sig.

Börjar föresten bli dags att boka tid för ett 3D-ultraljud snart också. Det rekommenderas man att göra från v.26 fram till v.32. Bäst är mellan v.26-29. Folk tycker att det är dyrt, men det är värt varenda krona om ni frågar mig. De gör en tillväxtkontroll och kollar så att bebisen har växt som den ska, samt andra avvikelser som man inte kan se när man gör RUL. Och jag tycker att det är för lite med ett ultraljud fram till förlossningen. Kan ju bero på att vi blev bortskämda med 2 st när vi väntade Tilde. Men nu ska det sparas in pengar (som med allt annat), så därför får man bara ett ultraljud.

 

 

 

 

 

 

 

...och tänka tusen tankar!

 

Igår när jag satt hemma och pluggade så tyckte jag att det var väldigt lugnt i magen. På dagen var det ändå lite liv och rörelse där inne, men på kvällen var det ingenting alls. När jag la mig i sängen för natten, så började jag peta och buffa på magen. Brukar få respons ganska snabbt när jag är där och "retas". Men det hände inget. Tänkte inte så mkt mera på det då.

 

Imorse var det också lugnt i magen. Inget buffande alls, trots mina försök till att "reta upp" ungen med diverse petande, "skakande" och buffande. Ingen reaktion. Ja, jag hann ju tänka tusen tankar. Och självklart inga bra tankar. Blev något uppstressad. Ringde MVC och rådfrågade dom och berättade om min oro. BM sa att om bebisen är väldigt aktiv, så kan det komma dagar då den "tar igen sig". Men hon tyckte att jag skulle komma dit så att vi kunde lyssna på hjärtljuden. Sedan sa hon att jag skulle dricka iskallt vatten, för det brukar dom vakna av. Varför tänkte jag inte på det innan?  Halsade i mig en massa iskallt vatten och la mig sedan på sängen. Efter ett tag kom det en svag buff. Sen var det inget mer. Vad fan, tänkte jag. Jag satte igång med mitt "buffande" igen. Det kom en till svag liten buff. Petade till igen och dåååå blev det liv i luckan. Jag råkade visst göra någon "sur" där inne. Men OJ vilken lyckokänsla!

 

Väl hos barnmorskan så berättade jag att jag hade känt rörelse där inne till slut. Hon ville ändå att vi skulle lyssna på hjärtljuden. Till en början så var denna lilla unge väääldigt envis. Det var svårt att hitta hjärtljuden och den rörde på sig hela tiden. BM började trycka på magen och "reta" den igen. Hon var så söt och sa " ja, nu kan ju bebisen bli lite sur. Dom brukar inte uppskatta när man är där och trycker" Tryck dig less, tänkte jag för mig själv. Till slut kunde vi höra hjärtljuden och bebisen gav BM en rejäl spark där hon höll sin hand.

 

Tummen upp för det fantastiska bemötande av barnmorskan. Och tummen upp för att hon tog min oro på allvar! Det får mig att känna mig trygg och lugn.

 

Slutet gott, allting gott! ♥