Vecka 38
Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lugnt.
Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!
Egna tankar: Det känns lite overkligt att det bara är 20 dagar kvar tills han är beräknad. Det är ju ingenting. Sen vet jag ju att det fortfarande finns en risk för att jag kommer att få gå över, även om det sägs att omföderskor föder tidigare. Men skitsamma. Jag ser ljuset i tunneln, även om jag börjar vara väldigt otålig. Jag stånkar och stönar och tycker att det mesta är jobbigt nu. Jag kan inte vara rolig att leva med just nu. Försöker att hålla humöret uppe så gott det går. Det känns som att han har sjunkit ner mer, Det känns som att man har ett bowlingklot mellan benen. Inte för att jag vet hur det känns. Men något är där och något trycker på. När man ska sitta, får man göra det som en karl. Ni vet, sådär bredbent. Kan inte sitta rak i ryggen, som man normalt ska göra...för då är det någon som protesterar. Jag kan inte ens ha händerna eller armarna på magen, för det gillas inte. Förvärkarna kommer och går. Vissa dagar drar det igång rejält, medans det är väldigt lugnt andra dagar. Lilla herrn är då aktiv all day, every day. Så det är toppen, om än det gör ont av hans akrobatiska övningar där inne.
Vägde mig imorse och jag har nu gått upp 7 kg sen inskrivningen. Det tycker jag är helt klart godkänt. Det är nog jobbigt ändå. Magen står rakt ut, så det känns som att allt har lagt sig där. Det mesta i alla fall.
Imorgon är det dags för ett besök hos barnmorskan och jag HOPPAS att han har fixerat sig nu. Det hade känts som en lättnad på något sätt. Den som lever får se...