- Familjen Larsson & livet -

Är det något jag verkligen älskar, så är det att gå till frisören. Jag vet egentligen inte varför jag älskar det så mycket. Kan bero på att man blir ompysslad för en stund och kan koppla bort vardagen. Så skönt! 

Har tillbringat förmiddagen hos...frisören! Och det var så skönt. Skönt med lite egentid och vardagslyx! Sen har jag, liksom många andra, världens bästa frisör. Jag är inte den bästa på att förklara alla ggr, men hon lyckas varje gång. Går alltid därifrån nöjd! Och så även idag.

Tips från coachen: Behöver ni klippa er, så boka en tid på bästa salongen Style, Hair & Face i Eslöv. Och de klipper inte bara hår, utan man kan boka tid för sminkning oxå!

Graviditetsvecka 38 ( 37+0 - 37+6 )

 

Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.

Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lugnt.

Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!

 

 

Egna tankar: Det känns lite overkligt att det bara är 20 dagar kvar tills han är beräknad. Det är ju ingenting. Sen vet jag ju att det fortfarande finns en risk för att jag kommer att få gå över, även om det sägs att omföderskor föder tidigare. Men skitsamma. Jag ser ljuset i tunneln, även om jag börjar vara väldigt otålig. Jag stånkar och stönar och tycker att det mesta är jobbigt nu. Jag kan inte vara rolig att leva med just nu.  Försöker att hålla humöret uppe så gott det går. Det känns som att han har sjunkit ner mer, Det känns som att man har ett bowlingklot mellan benen. Inte för att jag vet hur det känns. Men något är där och något trycker på. När man ska sitta, får man göra det som en karl. Ni vet, sådär bredbent. Kan inte sitta rak i ryggen, som man normalt ska göra...för då är det någon som protesterar. Jag kan inte ens ha händerna eller armarna på magen, för det gillas inte. Förvärkarna kommer och går. Vissa dagar drar det igång rejält, medans det är väldigt lugnt andra dagar. Lilla herrn är då aktiv all day, every day. Så det är toppen, om än det gör ont av hans akrobatiska övningar där inne.

Vägde mig imorse och jag har nu gått upp 7 kg sen inskrivningen. Det tycker jag är helt klart godkänt. Det är nog jobbigt ändå. Magen står rakt ut, så det känns som att allt har lagt sig där. Det mesta i alla fall.

Imorgon är det dags för ett besök hos barnmorskan och jag HOPPAS att han har fixerat sig nu. Det hade känts som en lättnad på något sätt. Den som lever får se...

 

 

 

Midsommarafton gick i lugnets tecken för familjen Larsson. Vi tog det lugnt mest hela dagen. Såg några avsnitt av Orange is the new black, vilade och kände ingen som helst stress eller press till att göra något. Så skönt!

Vi skulle gå till Trollsjön, men både Robban och Tilde somnade lagom till firandet skulle börja. Jag passade då på att göra tårtan till kvällen.

 

För att vara bland dom första gångerna jag gör en tårta (nånsin), så blev jag rätt nöjd. Med utseendet i alla fall. Innehållet var gott, men några förbättringar hade kunnat göras. Men nu vet jag det till nästa gång i alla fall. Tilde gav då tårtan två tummar upp, för hon åt två bitar.

 

Vi grillade och åt gott hemma hos svärmor och svärfar. Lugnt och skönt. Körde hem vid 23-tiden och vi stupade i säng alla tre. Har sovit bra i natt. Fick sovmorgon till 09.45 idag. Sååå uppskattat!

 

Och ja, vi har haft en riktig slappedag idag med. Legat i sängen och sett en massa avsnitt av OITNB. Jag är fast. Kan inte låta bli att se. Hoppas att den 3:e säsongen kommer snart, för jag är snart klar med 2:a säsongen.

Har ni inte sett den serien, se den!

 

 

 

Sandra.A.S - Midsommarhelgen

 

Michelle - 30 juni

 

Johanna.N - 1 juli

 

Robban (pappa) - 3 juli kl 10.30

 

Emma  - 5 juli

 

Ann-Marie.A - 7 juli

 

Eva. L (farmor) - 8 juli

Madde.L - 8 juli

 

Nathalie.B - 10 juli

Stina.M - 10 juli

 

Martina.L (faster) - 12 juli

Mats.N - 12 juli

 

Daniel.A (morbror) - 15 juli kl. 09.24

 

Sarah.L  - 16 juli

 

Pia - 19 juli

 

Fanny - 20 juli

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänkte att vi skulle börja gissa när lillebror bestämmer sig för att titta ut.

Han är beräknad till 14/7.

 

När tror du att han tittar ut?

 

 

 

 

Igår, mitt under lektionen, drog förvärkarnas förvärkar igång. Det kändes precis som när det började med Tilde. Men igår kom dom mycket tätare än vad dom gjorde med henne. Det gjorde inte superont, men ändå så pass att jag var tvungen att andas mig igenom dom. Och täta var dom. Hann få flera stycken inom loppet av en halvtimme. Och dom fortsatte hela lektionen. Det molade på bra i nedre delen av ryggen. Och magen drog ihop sig mer än vanligt. Den blev riktigt stenhård och var så öm, mer än i vanliga fall. Om någon skulle fråga mig vad gårdagens lektion handlade om, så skulle jag tyvärr inte kunna säga nåt...för jag kommer inte ihåg ett dugg.

 

Mina fina klasskompisar tyckte inte att jag skulle köra hem själv, men jag tyckte att "äh, det är lugnt". Pessimisten i mig hade inte en tanke på att bebis faktiskt kunde vara på gång. Men för säkerhets skull, så fick jag "körsällskap" större delen av vägen. Utifall att...

 

Väl hemma så fortsatte det, dock inte lika intensivt. Det började dock att stråla mera i ryggslutet och i nedre delen av magen. Åt lite lunch, sedan la jag mig i sängen. Där låg jag säkert i 3 timmar. Det strålade på bra i ryggen. Ju mer vi närmade oss kvällen, desto mer avtog det. Kände mig rätt matt innan vi skulle sova. Slocknade som en klubbad säl när jag väl la mig för natten....

 

 

 

 

Graviditetsvecka 37 ( 36+0 - 36+6)

 

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut direkt efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha. Enligt nyare riktlinjer bör du vara uppmärksam på bebisens rörelse ända fram till förlossningen, och om du misstänker att något är fel p.g.a minskade fosterrörselser så bör du kontakta barnmorska/sjukvård

 

Du:

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.

Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

Det är också hög tid att fundera på förlossningen och prata om olika alternativ, så som smärtstillande medel och hur du vill föda. Prata med din MVC

 

1. Lampa från Kartell ( eller ett bidrag till den)

 

 

Hade en hemsk dag igår. Fick ett besked som kändes som en fet jävla käftsmäll. Höll inte på att få fortsätta skolan till hösten. Men efter många om och men, en massa tårar och en förstående rektor...så löste det sig. Men ovissheten fram tills rektorn kom tillbaka, den var hemsk. Jag bröt ihop totalt. Hela min värld rasade samman. Jag har kämpat som ett djur med skolan, trots motgång från CSN, en massa VAB:ande och en "jobbig" graviditet. Tanken var att vi skulle sitta och skriva grupparbete, men jag fick ingenting gjort. Tårarna bara kom. Jag var så trött och slut när jag kom hem. Kände mig svimfärdig och matt. Efter att jag hade nattat Tilde vid 19-tiden, så la jag mig i sängen. Somnade nog vid 20-tiden och har sovit gott hela natten. Jag har inte ens märkt när Tilde har kommit in till oss.

 

11-timmars sömn blev det totalt. Det tackar vi för! Det var verkligen välbehövligt, för idag känner jag mig som en ny människa. Full av energi igen!

 

Har varit hos barnmorskan nu på förmiddagen. Hon tog inga nya prover eftersom att jag inte har hunnit äta medicinen så länge. Men blodtrycket var bara bra, ingen äggvita i urinen, bra hjärtljud på gossen, mitt sf-mått ligger nu på normalkurvan, huvudet var inte fixerat men han har sjunkit ner och är på G neråt. Yeeey!  Så det går åt rätt håll, om man säger så. Blev så glad efter besöket. Har verkligen fått en superbra barnmorska. Noggrann och lättsam. Gillar henne skarpt. Och sen att lilleman är på väg nedåt, det fick mig ju att inse att jag snart ska föda barn igen. Jisses alltså! Vart har tiden tagit vägen?  Det är ju heeeeeeeelt galet!

 

 

 ♥ 32 dagar till BF ♥

 

 

 

Graviditetsvecka 36 ( 35+0 - 35+6)

 

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

 

Du:

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.

Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

 

 

Egna tankar:

Nu är jag allt annat än smidig. Allt är ta mig tusan jobbigt. Så fort jag tappar något på golvet suckar jag högt och överväger att låta det ligga kvar där. Dock har jag världens hjälpsammaste lilla dotter som mer än gärna hjälper sin mamma. Hon hämtar saker/plockar upp dom åt mig och är så otroligt hjälpsam. Underbara tös!!! Jag har även börjat samla vätska. Märks på mina fingrar och fötter. Tårna har liksom fått en rundare form. Men än så länge är dom inte lika groteska som dom var när jag väntade Tilde. Kan fortfarande ha ringarna, men lär inte kunna ha dom till slutet. Jag fortsätter att vara varm som en kamin. Svettas i tid och otid. Värmen är vidrig. Har bosatt mig i sovrummet, där vi har fläkten. Och jag tackar gudarna för att vi har den! Jag är fortfarande väldigt trött, men ändå har jag inte ro att ta det lugnt. Sover dåligt på nätterna nu. Att vända sig i sängen är ett projekt. Det är inte bekvämt att ligga på rygg nu, så därför får jag växla mellan att ligga på höger eller vänster sida. Jag äter mina mediciner och hoppas innerligt på att värdena ska ha blivit bättre till på torsdag, då det vankas ett nytt bm-besök.

 

34 dagar kvar!

 

 

Sen i torsdags har vi haft en krasslig dam här hemma. Misstänkt öroninflammation, feber och allmänt låg. Igår sprack trumhinnan och det kom var från örat. Har inte sett Tilde så ledsen någonsin. Hon grät, skrek och var otröstlig. Det gjorde ont i mammahjärtat. Testade med allt möjligt. Ringde 1177 och rådfrågade dom. Var nära att det blev ett besök på jouren, men sen avtog det onda. Trodde vi i alla fall. Men ack så fel vi hade. Natten var hemsk! Ingen av oss har fått sova inatt (heller). Hon har haft sååå himla ont!  Och då har vi redan legat minus på sömnkontot sen i torsdags...

 

Vi har varit två trötta föräldrar idag. Blev ett besök på jouren och där konstaterades det att det var öroninflammation. Fick antibiotika. 

 

Kanon, tänkte vi.

 

Bara ett litet problem. Storstaden Eslövs alla apotek är stängda på söndagar. Snark! Så vi fick välja mellan att åka till Lund eller Kävlinge. Var ju bara att hoppa in i bilen. Men vi fick medicinen till damen i alla fall. Så, slutet gott allting gott.

 

När vi kom hem slocknade vi alla tre i sängen.

Helt slutkörda....

 

 

 

 

 

...eller i alla fall BB-väskan. Har börjat lite smått att packa den nu. Inte för att jag tror att något är på gång, men för att det känns som att det är lika bra att ha det gjort. Vill inte stå där i sista minuten.  Bättre att ha det gjort och fokusera på en sak när det väl är dags. Nu har vi dessutom lilla fröken fräken också. Men det löser sig...

 

Detta har vi packat än så länge...fick hjälp av en stolt blivande storasyster att välja kläder till lillebror.

 

- Body, shorts & hatt : om det är supervarmt ute

 

- Kortärmad body, "jacka", byxor: om det är lite svalare ute

 

- Pyjamas: kort modell eftersom att han föds mitt i sommaren (optimist javisst)

 

- Blöjor : tar inte med ett helt paket, då det inte går så mkt blöjor den tiden man är där.

 

- Bindor: tar med alla eftersom att man blöder en del efteråt

 

- amningsinlägg : tog med några stycken, inte hela paketet. Tog några dagar innan mjölken rann till med Tilde, så det lär väl bli samma sak nu också. Under kan ju ske...

 

- purelan: salva till bröstvårtorna i förebyggande syfte. Vill inte ha såriga bröstvårtor igen.

 

Min BM ringde mig i morse och meddelade att mina prover som jag tog förra veckan inte var nå vidare. Jag har brist på något, som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det var. Men jag har fått medicin utskrivet, så det är bara att masa sig ner till Apoteket och hämta ut dom. Så jädrans tradigt. 39 dagar kvar till BF idag, så det är bara att härda ut... Jag börjar bli less. Inte less på att vara gravid, men däremot alla krämpor. Det tär på ens humör.

 

Något som däremot är sååå mycket roligare, är att jag fyndade en vagn igår via Facebook. En Bugaboo Buffalo som vi hade tänkt beställa. Var och tittade på den och den var i kanonskick och pedantskött - så jag slog till! Jag är sååå nöjd. Provkörde den med Tilde och hon gav den två tummar upp. Idag har jag bytt till liggdelen och lagt undan sittdelen.

 

 

När vi var och storhandlade tidigare idag, passade jag på att smita in på apoteket för att handla lite nödvändigheter till lillebrors ankomst.

 

Bindor - storlek megalånga med vingar. Man vet aldrig hur pass mkt man blöder efter förlossningen.

 

Bepanthen - Salva mot röda rumpor ( funkar även mot såriga bröstvårtor och är bra att ha i amningsinlägget för att hålla vårtorna fuktiga så att de inte fastnar i inlägget )

 

Anti-kolik flaska från MAM - Ifall att lillebror inte vill ta bröstet eller om amningen inte funkar

 

Nappar från MAM - börjar med dom, så ser vi om lillebror godkänner dom eller om vi får testa ett annat märke.

 

Purelan - Salva till såriga/ömma bröstvårtor. Superbra salva! Kan jag verkligen rekommendera.

 

Amningsinlägg, bröstpump blöjor och sånt har jag här hemma.

 

 

Jag tänkte faktiskt börja packa väskan lite smått. Känns som att det är lika bra att "ha det gjort". Vi har precis börjat en ny kurs i skolan och det är redan uppgifter att göra. Nästa kurs uppgifter har jag fått tillgång till, så jag vet vad jag har att göra fram tills det är dags att föda...

 

 

 

Graviditetsvecka 35 (34+0 - 34+6)

 

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. Även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

 

Du:

Från naveln är det ca. 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verkliga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.

 

Egna tankar:

 Låter den här bilden tala för mina tankar just nu...