- Familjen Larsson & livet -

 

Nu när man är gravid (igen), så tycker jag att det är extra viktigt att ha sköna, bekväma och rejäla skor. De ska kännas bra. Och det ska vara smidigt att ta på sig skorna. Man blir ju inte direkt mindre heller. Jag fantiserar om ett par Nike Air Max. Tycker att de ser så grymt sköna ut. Och Nike gör bra skor, så är det bara.

 

 

Det här med amning är ingen dans på rosor. Inte de första dagarna i alla fall. Man har ont, man får oftast sår och det är inte så där supermysigt innan mjölken har runnit till. Jag tyckte inte det. Hade inte heller hört någon annan säga det. Inte högt i alla fall. Något jag inte visste, som jag fick reda på lite sent, var att man ska smörja bröstvårtorna. Denna salva var fantastisk. Man smörjer vårtan samt har en liten "klick" i amningsinlägget, så gör det susen för såriga eller ömma bröstvårtor. Den kan jag varmt rekommendera till er blivande mamisar. Finns på Apoteket.

 

Hur tuff var inte denna jumpsuit från Nova Stars senaste kollektion?

 

 

Graviditetsvecka 21 ( 20+0 - 20+6)

 

Grattis! Du är nu halvvägs genom graviditeten. Det har gått 18 veckor sedan befruktningen och din bebis är nu 14-16 cm från huvud till stjärt och väger ca 250 gram, ungefär som en stor chokladkaka.

Bebisens hud börjar nu bli tjockare och körtlar under huden börjar utsöndra ett vaxliknande ämne som kallas vernix. Detta ämne kommer att täcka din bebis hud och skydda den mot fostervattnet under resten av graviditeten. Lanugohåret på bebisens kropp hjälper till att fixera den skyddande vernixen.

Huvudhår och tånaglar börjar växa på det här stadiet, liksom hår på överläppen och i ögonbryn.

 

Din midja har sannolikt vuxit och är inte lägre synlig. Livmodern har fortsatt växa upp i magen och kan nu kännas i höjd med navlen. Den växande bebisen och livmodern trycker din buk utåt och genom återstoden av graviditeten kommer den att fortsätta trycka på dina lungor, mage och njurar. Detta kan göra att du lättare blir andfådd, behöver kissa oftare och inte kan äta lika mycket, samt orsaka förstoppning.

Det ökade trycket kan också göra att din navel tryck ut och blir som en liten kula iställer för ett hål. Många får också bristningar i huden på magen då den töjs ut i snabb takt. Detta gäller också bukmuskularturen som dras isär och stäcks ut, och blir därmed något försvagad. Man brukar därför rekommendera gravida kvinnor att inte belasta bukmusklerna i onödan.

Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-21.html

 

Egna tankar:

Magen växer och växer. Jag mår faktiskt liiite bättre nu, men det är knappt så att jag vågar säga det högt. Igår kväll när jag höll på att röja upp efter middagen så kom det ett "bakslag". Doft kombinerat med syn av maten slutade i en kräkfest. Fy alltså! Det var ingen rolig upplevelse. Vågen visar fortfarande ingen ökning (thank god).

Jag känner bebisen varje dag nu. Det verkar vara en aktiv liten krabat som bor i min enrummare. Jobbade natt i måndags och innan jag skulle sova så kände jag hur bebisen var igång. Drog snabbt upp linnet för att kolla om man såg nåt. Och det gjorde man. Jag ville kolla om jag fick någon respons av bebis, så jag började trycka på magen när den buffade. Och visst fick jag svar. Vi låg där och battlade ett tag. Supermysigt!

Har börjat inse att jag snart inte kan förneka att foglossningen är på G. Det gör inte lika ont ännu, som det gjorde med Tilde. Men det börjar kännas mer och mer. Känns ibland som att hela nedre regionen ska rasa sönder. Jag har ett foglossningsbälte, men jag tycker inte att det hjälper. Kanske får kontakta en sjukgymnast snart.

 

 

 

Om jag åker buss, så erbjuder jag gärna min plats till en äldre människa. Samma vad gäller tåg. Är det en äldre människa som är på väg att gå över gatan så stannar jag ju såklart och låter dom gå över.  Ja, ni fattar grejen. Jag visar respekt för äldre människor.

 

Men något som får mig att bli galen är när de tror att de har någon slags rätt att göra som de vill, bara för att de är äldre. Som idag till exempel... När jag körde hem från skolan, tog jag vägen genom centrum. Jag ser ett äldre par längre fram, men tänker att de stannar eftersom att de såg mig komma. Och för att där inte var något övergångsställe. Vad tror ni händer? Jo, de går bara rakt ut och liksom bara kollar lite nonchalant på mig. Sånt kan driva mig till vansinne! Jag blir fullkomligt galen. Jag svor högt för mig själv. Jävla gubb- och käringjävlar!

 

 

 

Äntligen är man på benen igen. Denna förkylningen var seg. Har legat däckad sen i måndags. Jag har varit gnällig, ynklig och låtit som en man som är "riktigt förkyld". Men i ärlighetens namn så har det varit jobbigt. Orken har inte alls funnits där. Men nu är jag i alla fall på benen igen och ingen är väl lyckligare än jag?

 

Och när jag äntligen är på benen, ja då åker Tilde på feber IGEN. Hon kändes varm på kvällen igår och mycket riktigt så hade hon feber. I natt har tempen varit uppe på nästan 40 grader. Hon har varit KOKHET! Och som hon har yrat på i natt. Hon såg färger i taket, sin dagisfröken och en massa andra konstiga saker. Det var två trötta föräldrar imorse efter nattens bravader. Hon verkade mycket piggare idag. I alla fall på förmiddagen, för på eftermiddagen var det som att någon kom åt "PÅ"-knappen och febern slog till igen. Den har legat på nästan 39 grader hela dagen och nu på kvällen var den nere på 38 grader. Det går åt rätt håll. Sakta men säkert.

 

Hon blir hemma imorgon och världens bästa farmor kommer hit medan jag är i skolan. Börjar ny kurs imorgon och jag vill inte missa första dagen. Ligger redan efter tack vare veckans sjukdom. Men jag är snart ikapp. Får kämpa på den här veckan, så är snart "back on track" igen.

 

 

 

 

 

 

 

Har börjat tänka lite på min kommande förlossning. Det är länge kvar, men klart att man tänker på den lite då och då. Jag har faktiskt inga förväntningar på den. Jag planerar den inte. Jag kommer att ta den som det kommer. Och så var det med Tilde också. Jag skrev ingen förlossningsplan. Det enda jag kände att jag "ville", var att få lustgas och ryggmärgsbedövning. Sen att jag väntade ca 20 timmar innan jag till slut bad om lustgas, ja det är ju en annan femma. Ville inte vara en "gnällig förstagångsföderska"....hahaha!

 

De erbjöd mig att bada som första alternativ. Jag har sett alla tänkbara förlossningsserier och där har det varit många som har badat. Så det testade jag faktiskt. Men jag vet inte om det var så skönt som det såg ut. Hade för varmt vatten och blev väldigt matt i kroppen efter det. Sen är man inte så jädrans smidig när man ska ta sig upp ur ett badkar med mindre sköna värkar. Men det kan ju vara värt ett andra försök. Det återstår att se. Men i dagsläget känner jag inte att jag vill det nu. Men får man chansen, testa det!

 

Det hände dock inte så mycket action där nere efter 2-3 timmar i badet. Stod liksom still.

 

Jag blev erbjuden att testa TENS och jag testade även det. Men det var den mest irriterande smärtlindringen jag någonsin varit med om. Robban fick sköta kontrollen och höja strömmen hela tiden. Jag tappade fokus på andningen och det blev bara ett "stressmoment" samt att jag blev så irriterad. Så, jag stängde av skiten. Och blir jag erbjuden TENS denna förlossningen så kommer jag att säga NEJ, utan att tveka!

 

Lustgasen var dock kanon! Dock tog det några andetag innan jag fick till andningen. Jag gjorde fel till en början, trots att jag frågade hur jag skulle andas i den. Men det löste sig och den underlättade väldigt mycket. Och ja, visst tusan känns det som en "billig fylla". Jag erbjöd Robban att testa, men han ville inte. Eller så vågade han inte. Jag kommer absolut att ta lustgasen när det är dags att föda barn. Och jag kommer inte att vänta så många timmar, utan jag kommer att be om den myckeeeet tidigare.  Så den rekommenderar jag verkligen.

 

Ryggmärgsbedövningen kändes först väldigt otäck. Sticker dom fel, så kan det gå galet. Men herre min skapare så underbar den var! När jag hade fått den, så kunde jag och Robban ha en konversation. Vi kunde prata med varandra och använda hela meningar och inte bara korta svar. Det var underbart! Den var underbar! Jag ångrar inte en sekund att jag tog den och den kommer jag att ta igen, om tid och möjlighet finns.

 

Med Tilde tog det 32 timmar från det att värkarna började tills hon var ute. Det tog lååååång tid. Men jag anser att jag hade en bra förlossning. Och jag kom långt bara med att andas rätt och fokusera på andningen. Det gjorde ont, det ska jag inte förneka. Men jag blev inte avskräckt. Det känns att föda barn och konstigt vore det väl om det inte gjorde det. Det är ganska galet att man kan föda ut en unge där nere... Om än bebisar är små, så är dom inte så små om man jämför med "utgångshålet". Kroppen är allt bra häftig ändå. Eller vad säger ni?

 

Jag är lite så där pirrigt nervös inför denna förlossningen. Jag vet, med all säkerhet, att den inte kommer att bli likadan som med Tilde. Jag vet vad jag vill ha för smärtlindring, om jag har chans/tid att kunna välja. Men sen kommer jag att ta det som det kommer. Jag kommer inte att skriva någon förlossningsplan den här gången heller. Det får ta den tid det tar. Jag är ju från Norrland, så jag stressar inte upp mig i onödan. Hahaha! Allt löser sig...ut kommer ungen, på ett eller annat sätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill kasta ut den vedervärdiga Malm-byrån som står i våran hall. Jag hatar den så fruktansvärt mycket. Den passar inte alls in där, men vi har ingen annanstans att ha den...Så den står där den står.

Hallen ser förjävlig ut för det mesta. Det blir liksom att man lägger nycklar, reklam och all annan skit på byrån. Där får skiten ligga tills någon tar hand om den (läs: INGEN). Och hips vips så ser det ut som sjunde världskriget i våran minimala hall. Jag vill bara spy åt skiten. Jag vill göra om hallen och jag har en idé i min skalle.

 

 

Jag skulle vilja ha någon sittplats i hallen. Jag vill ha en fåtölj, helst i stil med denna som på bilden ovanför. Kanske inte just den färgen, men stilen på fåtöljen. Jag går och tänker på detta varje gång jag går in i hallen och ser den eländiga byrån.

 

Vill ha, vill ha, vill haaaaaa!

 

 

 

 

Igår skrev jag att jag blev "snuvad på konfekten" när jag inte känner bebishen. Idag får jag glatt ta tillbaka det. För jisses Amalia vad hen har varit aktiv idag. Det har varit väldigt mycket aktivitet där inne. På eftermiddagen hade hen hicka. Det är en märklig känsla. Som när man själv har hicka, fast inne i magen. Äntligen börjar det röra på sig där inne! Äntligen! Tack bebishen, you made my day!

 

 

 

 

 

Hen är bland det fulaste ordet jag vet, men eftersom att jag inte får avslöja könet för min hemlighetsfulla make, så är det en bebishen min mage.

 

 

Detta måste vara förkylningen från helvetet. På riktigt alltså. Inatt vaknade jag upp och var så täppt i näsan att det varken gick att andas ut eller in. Kunde inte snyta mig. Nässprayen rann ut. Vad fasiken gör man då liksom? Jag var så torr i mun och hals att det kändes som ett sandpapper. Panik, panik, panik! Har lyckats få "luft" i ena näsborren, men den andra är totalt stopp. Jag känner mig överkörd av ett tåg. Kroppen är inte alls i form. Halsen  jävlas. Ja, jag känner mig som en man som är riktigt förkyld. Gnällig och ynklig. Också är man gravid.

 

Lämnade Tilde på dagis imorse och efter det sov jag i 3(!!) timmar. Helt färdig! Tilläggas bör ju kanske att vi har dagiset precis bakom knuten, alltså inte någon speciellt lång bit att gå. Men den räckte för att "sänka mig".

Jag har i alla fall lyckats förflytta mig från sängen till soffan. Grattis till mig. Liggsåren är snart ett faktum. Men det går inte att göra något annat än att vila sig frisk.

 

Med vänlig hälsning,

en förkyld, ynklig och gravid kvinna

 

 

 

 

Graviditetsvecka 20 ( 19+0 - 19+6 )

 

Din bebis är denna veckan 13-15 cm och väger ungefär 200 gram. Vid förlossningen väger den vanligtvis 15 gånger mer, så den kommer lägga en hel del på hullet framöver.

En av de mest fascinerande sakerna med fostrets utveckling är hjärnan. Hjärnan är ett av de första organen som bildas de första veckorna och dess abnorma storlek i förhållade till resten av kroppen under den första delen av utvecklingen visar dess stora betydelse. I vecka 19 har muskler i hela kroppen kopplats ihop med hjärnan via nervtrådar och kan därmed kontrolleras medvetet av bebisen!

Öronen står ut från huvudet, och i munnen börjar de första groddarna till barnets permanenta tänder dyka upp. Armar och ben har nu korrekt relativ storlek i förhållande till kroppen och fötterna är hela 2,5 cm långa!

 

Du:

Många kvinnor kan känna livmodern 2-3 cm under navlen och om du ser din profil i speglen kan du verkligen se hur din kropp har förändrats. Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram.

Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!

Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet.

Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.

 

Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-20.html

 

 

Egna tankar:

Nästa vecka har vi kommit halvvägs. Redan. Är inte detta galet så säg !? Illamåendet har inte varit lika jävligt dom senaste dagarna, men det är knappt att jag vågar skriva eller säga det till någon. Jag kan fortfarande inte äta normalt. Jag får känna efter vad jag kan tänka mig att äta. Frukt har dock funkat sen dag ett. Frukt och mackor. Men det är väl inte den ultimata kosten att bara äta det. Men jag försöker att äta minst ett vanligt mål varm mat om dagen. Ibland går det, ibland inte. Har dock inte gått upp några 5-6 kg som det stod på sidan. Jag har inte gått upp något ännu. Men jag vet att jag med all säkerhet kommer att gå upp, det är liksom oundvikligt. Men det är bara att "gilla läget". Det hör liksom till när man är gravid, vare sig man vill det eller inte.

Jag känner bebis mer och mer, men det är fortfarande inga starka sparkar. Och definitivt inga ytliga sparkar. Jag känner mig lite "snuvad på konfekten" i denna graviditet. Kände allt så mycket tidigare med Tilde. Nu hade Robban redan känt ytliga sparkar. Men det är ju den dumma moderkakans fel.

 

 

 

Igår när jag lämnade Tilde på dagis vid 8-tiden, så sken solen och det var plusgrader ute. Snacka om lyckorus i hela kroppen! Dock fanns inte tiden till att vara ute pga en massa plugg. Har sluttenta i den här kursen imorgon och arbeten som ska vara inne senaste på fredag. Så man kan som säga att jag har häcken full. Utan att överdriva. Och som ett brev på posten, så åkte jag på en ordentlig förkylning med diverse krämpor. Igår kände jag mig totalt överkörd av ett tåg, flera gånger om. Idag är det, om möjligt, värre. Jag försöker att ta det lugnt och ta en sak i taget, men stressen och pressen hänger över mig.  Men mitt i all stress och press så slog det mig att våren är på G här nere i Skåne & I love it!

 

 

 

Att komma på ett passande namn till sitt barn är inte så lätt alla gånger. När jag var gravid med Tilde, så tog det ett tag innan vi kom överens om ett namn. Vi hade olika förslag hela tiden. Jag tyckte inte om Robbans förslag och han tyckte inte om mina. Men till slut fastnade vi båda två för Tilde. Och en Tilde blev det. När vi ändå var igång med namn, så började vi prata om pojknamn också. Ganska snabbt kom vi överens om ett pojknamn och det står vi fast vid om det blir en pojke denna gången. Tjejnamn har vi dock lite svårare med denna gången. Men det är ju ett tag kvar, så det löser sig nog.

 

 

 

Igår satt jag hemma och kollade runt på diverse sidor med baby/barnkläder och hade på OS i bakgrunden. Tjejerna åkte skidor. Sneglade med ett öga på OS och det andra på skärmen. När Charlotte Kalla körde så kunde jag inte slita blicken från tv:n. Hon var grym! Tog igen nästan 30 sekunder under loppet och på slutspurten drog hon ifrån ordentligt. Jisses Amalia vilken maskin hon är! Tjejerna tog guld! Och jag brast ut i tårar! Alltså vi snackar riktiga tårar. Jag blev så tagen. Jag, som annars har noll koll på sport och OS, grät glädjetårar! Trodde att det berodde på alla gravidhormoner, men jag var tydligen inte ensam om detta märkliga fenomen. Det var mäktigt att se i alla fall. Och idag tog killarna guld!  Grattis SVERIGE!!!

 

 

 

 

 

Ja, liten åkte dit i måndagsmorse. Feber, förkyld och hostan från h-vetet. Tyckte att hon såg lite väl trött ut när jag höll på att klä på henne på morgonen. Tog tempen och visst hade hon feber. Det var bara att klä av henne och ta på henne myskläder. Sen var det bara att ringa dagis, skolan och försäkringskassan. Efter alla samtal bäddade vi ner oss i sängen och såg på Barnkanalen. Min lilla älskling.

 

Idag är det onsdag och hon verkar mycket piggare. Har varit feberfri sen igår, men dock väldigt trött. Hennes vila har varit 3-4(!!!) timmar dom här dagarna. Vanligtvis sover hon max 45 min på dagis och max 2 timmar hemma, så visst märks det att hon är sjuk. Imorgon får hon en extra dag hemma, sen blir det dagis på fredag.

 

 

 

 

Graviditetsvecka 19 ( vecka 18+0 - 18+6 )

 

I vecka 18 är din bebis 13 till 14 cm lång från huvud till stjärt och tack vare de nu ökande fettdepåerna väger den omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo

Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor! Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.

Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.

 

Du:

Livmodern har fortsatt att växa upp i din mage. Om du mäter så kan du känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Din livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon. Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo. Vid  det här stadiet i utvecklingen kan också eventuella defekter och missbildningar i hjärtat upptäckas vid en ultraljudsundersökning.

 

Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-19.html

 

 

Jag är i valet och kvalet om jag ska sätta lösenord på min blogg. Jag känner att det finns vissa människor som inte behöver veta allt om mig och mitt liv. Jag får "skylla mig själv" när jag har den öppen, I know. Men sätter jag lösenord på den, så har jag lite koll på vilka som läser den.

 

Ni som vill ha lösenord, släng iväg en kommentar här!

 

När jag var gravid med Tilde så kände jag mig så lugn. Tog liksom en dag i taget. Jag kände efter och lyssnade på kroppen på ett helt annat sätt. Redan i v.14 kände jag "fladder" i magen. Kunde till och med känna när hon hade hicka. Allt var så mycket tydligare än vad det har varit nu. Jag har knappt känt något alls. Och det lilla jag har känt har varit så svagt, så att jag har tvekat om det har varit bebis jag har känt eller om det bara är tarmarna som har levt om. Jag har mått så fruktansvärt illa också. Har inte alls kunnat njuta ännu. Vad gäller maten, så har jag varit väldigt begränsad med vad jag kan stoppa i mig. Trodde att det skulle hjälpa att äta små portioner med jämna mellanrum, men icket. Jag har varit nära på att kräkas flera gånger pga doft, smak och till & med pga hur maten har sett ut.

 

 

I torsdags var vi på ultraljud i Lund. Jag mådde så illa över detta besök. Jag var uppstressad till tusen. Kunde inte äta frukost. Kunde knappt prata med R. Pulsen gick i 190. Det var fruktansvärt. Många tar för givet att allt ska se bra ut och att det ska vara en frisk bebis i magen, men det gör inte jag. När jag låg där på britsen och hon drog med ultraljuds-mojängen över magen, så trodde jag att jag skulle dö. På riktigt. Men snabbt fick vi se ett hjärta slå. Och sedan gick hon igenom hela lilla kroppen och allt såg bra ut. Thank God! Det bor alltså en välmående frisk liten bebis i magen. Och anledningen till varför jag knappt känner något ännu, beror på att jag har min moderkaka i framkant. Moderkakan ligger som en "kudde" och dämpar sparkarna. Tårarna rann. Blev så glad och lättad över att allt såg bra ut. Oron släppte på en gång. Puh!

 

 Bebis är beräknad att komma 14 juli. Som vi längtaaaar! ♥

 

Vi firade med att köpa bebis första plagg, precis som vi gjorde med Tilde. Våran egna lilla tradition.

 

 

 

 

Är i valet och kvalet om vi ska köpa en syskonvagn eller inte. Det finns för och nackdelar med båda alternativen. Tilde kommer att vara nästan 3 år när bebis kommer. Kommer hon att åka vagn då? Eller vill hon gå? Räcker det med att köpa till en ståbräda till nuvarande vagn? Och vad gör jag om hon blir trött om vi är ute på äventyr?

Frågorna snurrar i skallen. Jag har fastnat för en vagn, Bugaboo Donkey. Den kostar dock skjortan, men den verkar vara sjukt smart! Kan ha den som syskonvagn när båda barnen ska med. Och sen går den att göra om till en singelvagn när jag bara har bebis med mig. Hur smart är inte det?

 

 

Och sen är den ju faktiskt grymt snygg också!

 

Får kolla med maken vad han tycker och tänker också, men jag får en känsla av att han kommer att tycka att jag är lite halvt galen...

 

 

 

Vad tycker ni? Har ni något tips? Hur skulle ni ha gjort?

 

 

Nu ska det bli ordning och reda på torpet igen. Har precis beställt en ny familjekalender från www.barntavlor.se .

Känner att jag, som det kontrollfreaket jag är, behöver ha lite koll på familjens alla tider till diverse aktiviteter m.m. Och sen att det råkar vara ugglor i hela kalendern, ja det gör ju inte mig något. Dessa ugglor. Ska jag någonsin tröttna på dom?