Vecka 21.
Grattis! Du är nu halvvägs genom graviditeten. Det har gått 18 veckor sedan befruktningen och din bebis är nu 14-16 cm från huvud till stjärt och väger ca 250 gram, ungefär som en stor chokladkaka.
Bebisens hud börjar nu bli tjockare och körtlar under huden börjar utsöndra ett vaxliknande ämne som kallas vernix. Detta ämne kommer att täcka din bebis hud och skydda den mot fostervattnet under resten av graviditeten. Lanugohåret på bebisens kropp hjälper till att fixera den skyddande vernixen.
Huvudhår och tånaglar börjar växa på det här stadiet, liksom hår på överläppen och i ögonbryn.
Din midja har sannolikt vuxit och är inte lägre synlig. Livmodern har fortsatt växa upp i magen och kan nu kännas i höjd med navlen. Den växande bebisen och livmodern trycker din buk utåt och genom återstoden av graviditeten kommer den att fortsätta trycka på dina lungor, mage och njurar. Detta kan göra att du lättare blir andfådd, behöver kissa oftare och inte kan äta lika mycket, samt orsaka förstoppning.
Det ökade trycket kan också göra att din navel tryck ut och blir som en liten kula iställer för ett hål. Många får också bristningar i huden på magen då den töjs ut i snabb takt. Detta gäller också bukmuskularturen som dras isär och stäcks ut, och blir därmed något försvagad. Man brukar därför rekommendera gravida kvinnor att inte belasta bukmusklerna i onödan.
Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-21.html
Egna tankar:
Magen växer och växer. Jag mår faktiskt liiite bättre nu, men det är knappt så att jag vågar säga det högt. Igår kväll när jag höll på att röja upp efter middagen så kom det ett "bakslag". Doft kombinerat med syn av maten slutade i en kräkfest. Fy alltså! Det var ingen rolig upplevelse. Vågen visar fortfarande ingen ökning (thank god).
Jag känner bebisen varje dag nu. Det verkar vara en aktiv liten krabat som bor i min enrummare. Jobbade natt i måndags och innan jag skulle sova så kände jag hur bebisen var igång. Drog snabbt upp linnet för att kolla om man såg nåt. Och det gjorde man. Jag ville kolla om jag fick någon respons av bebis, så jag började trycka på magen när den buffade. Och visst fick jag svar. Vi låg där och battlade ett tag. Supermysigt!
Har börjat inse att jag snart inte kan förneka att foglossningen är på G. Det gör inte lika ont ännu, som det gjorde med Tilde. Men det börjar kännas mer och mer. Känns ibland som att hela nedre regionen ska rasa sönder. Jag har ett foglossningsbälte, men jag tycker inte att det hjälper. Kanske får kontakta en sjukgymnast snart.
