Vecka 20.
Din bebis är denna veckan 13-15 cm och väger ungefär 200 gram. Vid förlossningen väger den vanligtvis 15 gånger mer, så den kommer lägga en hel del på hullet framöver.
En av de mest fascinerande sakerna med fostrets utveckling är hjärnan. Hjärnan är ett av de första organen som bildas de första veckorna och dess abnorma storlek i förhållade till resten av kroppen under den första delen av utvecklingen visar dess stora betydelse. I vecka 19 har muskler i hela kroppen kopplats ihop med hjärnan via nervtrådar och kan därmed kontrolleras medvetet av bebisen!
Öronen står ut från huvudet, och i munnen börjar de första groddarna till barnets permanenta tänder dyka upp. Armar och ben har nu korrekt relativ storlek i förhållande till kroppen och fötterna är hela 2,5 cm långa!
Du:
Många kvinnor kan känna livmodern 2-3 cm under navlen och om du ser din profil i speglen kan du verkligen se hur din kropp har förändrats. Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram.
Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!
Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet.
Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.
Källa: http://www.blimamma.se/graviditetsvecka-20.html
Egna tankar:
Nästa vecka har vi kommit halvvägs. Redan. Är inte detta galet så säg !? Illamåendet har inte varit lika jävligt dom senaste dagarna, men det är knappt att jag vågar skriva eller säga det till någon. Jag kan fortfarande inte äta normalt. Jag får känna efter vad jag kan tänka mig att äta. Frukt har dock funkat sen dag ett. Frukt och mackor. Men det är väl inte den ultimata kosten att bara äta det. Men jag försöker att äta minst ett vanligt mål varm mat om dagen. Ibland går det, ibland inte. Har dock inte gått upp några 5-6 kg som det stod på sidan. Jag har inte gått upp något ännu. Men jag vet att jag med all säkerhet kommer att gå upp, det är liksom oundvikligt. Men det är bara att "gilla läget". Det hör liksom till när man är gravid, vare sig man vill det eller inte.
Jag känner bebis mer och mer, men det är fortfarande inga starka sparkar. Och definitivt inga ytliga sparkar. Jag känner mig lite "snuvad på konfekten" i denna graviditet. Kände allt så mycket tidigare med Tilde. Nu hade Robban redan känt ytliga sparkar. Men det är ju den dumma moderkakans fel.
